Konsten att njuta av stunden skriver Malin Valtonen om i den här texten, från Malaysia.
Något jag har försökt lära mig ända sedan jag åkte till Asien är att njuta av stunden, något som var väldigt svårt för mig förut. Tidigare har det alltid funnits något slags stress i mitt liv, antingen skoluppgifter, stress på jobbet eller stress med att hinna med allt man borde göra. Men stress finns inte här på ön. Det är rätt så omöjligt att stressa och vara tidsfixerad när knappt någon här på ön använder klocka.
Det var svårt i början att bara sitta ner och titta på något och inte tänka på något annat. Jag försökte sätta mig ner på en restaurang med en god nypressad juice och titta på utsikten men efter två minuter kändes det som två timmar hade passerat. Vad kunde jag göra härnäst? Jag var redan uttråkad. Men det krävdes lite träning och idag kan jag ”bara vara” på ett sätt som jag aldrig kunnat tidigare. Min favoritsysselsättning just nu är att bara ligga i hängmattan och titta på när solen går ner. Jag behöver ingen musik eller annat stimuli än solen som sakta färgar himmelen röd och försvinner bortom horisonten.
Jag tror det kunde vara bra för alla människor, speciellt i stressiga västerländska miljöer, att bara sitta och göra ingenting en stund varje dag. Att få andas ut och stänga av allting gör gott för kropp och själ. Jag tror i alla fall att lärdomen om att göra ingenting har gjort mig till en bättre och mycket stressfriare person.
Och man behöver varken åka till Malaysia eller ha en solnedgång framför sig för att kunna njuta av stunden.
I sådana fall skulle få av oss ha möjlighet att göra det.
Det handlar helt enkelt om inställning.
Att tillåta sig ”att bara sitta och göra ingenting en stund varje dag”, som Malin skriver.
Och att vara nöjd med just den här stunden, oavsett hur den ser ut.