När någonting dramatiskt händer. När hela ens tillvaro kastas omkull.
Då har människan två alternativa frågor att ställa sig.
Hon kan fråga; vad gör jag nu?
Eller så kan hon fråga; varför hände det här mig?
Den första frågan leder framåt. Den andra frågan leder bakåt.
När något hänt, stort eller litet, frågar vi oss många gånger; kunde jag gjort något annorlunda?
Svaret är nej. Du kunde inte ha gjort något annorlunda.
Vi gör alltid det som verkar bäst i varje situation, medvetet eller omedvetet.
Först efteråt vet vi hur resultatet blev.
Med facit i hand kunde vi ha gjort annorlunda, men i den stund vi gjorde det vi gjorde hade vi inget facit att tillgå.
Det finns helt enkelt inget facit till livet.
Hur galet det än blev kunde vi inte gjort något annorlunda i den stunden vi gjorde det vi gjorde.
Det är livets gång.
Det är helt onödigt att ställa frågan; varför händer det här mig?
Det finns inget svar på den frågan.
Det som hänt har hänt.
Ställ i stället frågan; vad gör jag nu?
Den frågan har ett svar.
Går vidare.
Det finns ingen väg bakåt.
Den enda vägen går framåt.
Om det var meningen att människan skulle se bakåt skulle ögonen sitta i nacken och fötterna vända andra vägen.