Efter arbetet i dag gick jag och satte mig en stund på en sportbar här i Jakobstad. På TV:n till vänster om mig pågick det utförsåkning i ett snöigt Åre, och på TV:n till höger om mig slog golfare på bollar iklädda t-skjorta i ett soligt och grönt Sydafrika. Dessa tävlingar pågick samtidigt, en i snö och en i sol.
Det är precis så verkligheten är. Om vi ser till helheten. På ett ställe är det snöigt och kallt, och på ett annat soligt och varmt. Men det är fortfarande samma värld.
På ett ställe är det dag och på ett annat natt. Men det är fortfarande samma tid.
När vi börjar dagen är det morgon och när vi går och lägger oss är det kväll. Men det är samma dag.
För snart 12 månader sedan var det första dagen på det här året, och om ett par veckor är det sista dagen på året. Men det är samma år.
Människor fastnar i detaljer, går vilse i detaljer, i stället för att se att varje detalj är en del av något större. När vi går vilse i detaljerna och inte ser helheten missar vi största delen av livet. För livet är en helhet. Du och jag är helheter, men vi hakar upp oss på detaljer hos oss själva och hos varandra.
Vi ser på den här dagen som en enskild dag. Men ser vi på den ur ett litet större perspektiv ser vi att den är en del av den här veckan, och ser vi ännu lite större ser vi att den är en del av den här månaden, och utvidgar vi det ännu större ser vi att den är en del av det här året, och så kan vi fortsätta ända tills vi ser att den här dagen är en del av evigheten.
Först då får den sin rätta proportion.
Kommentera