Gud, giv oss i dag vårt dagliga mirakel.
Och ge mig denna bok när den i sinom tid publiceras. Tack på förhand!
VÅGA VERKLIGHETEN LEVNADSKONST OCH LEKFULLHET
Tidlösa texter för icke-tänkare
…att läsa med hjärtat, inte med huvudet.
Försök inte förstå, låt det bara sjunka in. I lättsamhet och glädje.
En ny bok, MÖJLIGHETERNAS VÄG, med texter från FramStegen har utkommit i november 2019.
Från tidigare finns boken PÅ VANDRING TILL VÄRLDENS ÄNDE om en vandring genom Europa samt sidoboken VYER FRÅN VÄGEN med bilder från vandringen.
Klicka på bilden ovan och läs mer.
Där finns även uppgifter om de två andra böckerna baserade på texter från FramStegen HELT PERFEKT (2017) och DET BARA HÄNDER (2016).
Böckerna finns på bokhandlar och en del andra ställen men kan även beställas direkt från mig via e-post tom.sorhannus@gmail.com.
En blogg som utforskar, upplever, uttrycker, observerar…och delar.
Bloggen drivs av mig, Tom Sörhannus, en helt vanlig gränslös och tidlös individ som vandrar genom livet med kroppen på jorden och själen i universum.
Gud, giv oss i dag vårt dagliga mirakel.
Och ge mig denna bok när den i sinom tid publiceras. Tack på förhand!
Jag är starkt emot att göra teater på publikens villkor, man ska få publiken att acceptera det man gör och inte själv acceptera att göra det som publiken vill ha.
– Ralf Långbacka, regissör och författare i sin 80-årsintervju.
Det gäller i allt vi gör. Men det är sällan vi följer den vägen. I stället försöker vi ställa oss in hos andra och få dem att gilla oss. Det blir sällan bra.
Jag gör mig själv ständigt skyldig till det. Det gäller i högsta grad även här på bloggen. När jag inte ens själv vill besöka den, varför ska någon annan då vilja göra det?
När det vi gör kommer från hjärtat och när vi har roligt i det vi gör då blir det lockande också för andra.
Det hävdas ibland att män och kvinnor inte förstår varandra.
Ett påstående med ganska mycket fog för sig.
Men avsikten med att vi skapats till man och kvinna är inte att vi ska förstå varandra.
Kärlek och vänskap ska inte analyseras.
De ska upplevas.
Vi har inte skapats till de personer vi är för att förstå varandra, utan för att uppleva varandra.
En stor liten video om tacksamhet.
Inslaget om vandringen i Min morgon finns tillgängligt på nätet för dem som bor i Finland. Det börjar 1.02.50 in i programmet.
Tyvärr förhindrar lagen möjligheterna att se inslaget i andra länder.
Det här med TV har sina sidor. Själv har jag inget som helst behov att se på TV. Däremot medverkar jag gärna där.
Det handlar om upplevelse. Livet går ut på att uppleva, och när man sitter hemma i soffan och ser på TV är man en passiv åskådare.
Att medverka i TV däremot är en direkt och aktiv upplevelse.
Med det inte sagt att upplevelsen är varken bra eller dålig. Eller att det är något som alla borde sträva efter.
Vad jag vill ha sagt är det att TV är passiverande. En självklarhet i och för sig. Den upplevelse vi är delaktiga i där i soffan är just upplevelsen av att sitta i soffan. Vi är bara indirekt delaktiga i det som utspelar sig i rutan.
Att gå in och prata med grannen är aktiverande. I det samtalet är vi en del av upplevelsen.
Å andra sidan, om ingen såg på TV skulle det inte finnas några TV-program. Skulle det göra oss olyckligare?
Fast du kan ju nog gärna gå in och se på inslaget i alla fall 🙂 Och de andra som finns där också.
De var och är intressanta människor med intressanta och spännande tankar och idéer.
Var inte rädd för det långsamma framåtskridandet, var bara rädd för stillaståendet
är ett gammalt visdomscitat som kom framför mig i morse.
Ibland tar saker och ting tid, och det är bara att vänta. Till slut blir frukterna mogna och vi får skörda. De första frukterna av min vandring genom Europa förra sommaren har börjat mogna.
För en dryg vecka sedan höll jag en föreläsning (eller till och med två blev det) om vandringen med hjälp av bilder från den.
Inkommande onsdag (21.11) får jag berätta om vandringen i direktsändning i programmet Min morgon på Yle fem (som den finlandssvenska TV-kanalen heter nuförtiden). Klockan 8 på onsdag morgon i 8 minuter.
Får se hur den frukten smakar.
I det kommande numret av Psykosociala förbundets tidning Respons har vi som tema motion och emotion, det vill säga att röra på sig för välbefinnande.
Det finns i Finland ett program som heter I form för livet. Endast var tredje vuxen i Finland rör på sig tillräckligt med tanke på hälsan, hävdar man.
Själv var jag ute på en timmes promenad i dag. Det är så skönt att vara ute. Det är inte bara kroppen som degar ihop när man sitter inne, utan också hjärnan. Det räcker med en liten stund ute för att pigga upp en.
På I form för livets webbplats finns en del fördelar med regelbunden och måttlig fysisk aktivitet listade:
*Påverkar bevarandet av arbetsförmågan ända till pensioneringen
*Påverkar bevarandet av funktionsförmågan och självständigheten samt minskar fallbenägenheten hos äldre
*Påverkar bevarandet och utvecklandet av benstommens, musklernas och ledernas funktionsförmåga
*Stöder vid bantning och bemästring av vikten
*Förebygger förhöjning av blodtrycket och kan sänka blodtrycket hos blodtryckspatienter
*Minskar risken att insjukna i typ 2 diabetes
*Minskar risken att dö för tidigt i hjärt- och kärlsjukdomar
*Förbättrar humöret samt minskar depressions – och ångestsymptom
*Minskar risken för en förtida död
*Minskar möjligtvis risken för vissa typer av cancer
*Förbättrar hälsorelaterad livskvalitet
Om den första punkten kan sägas att motionen nog bevarar arbetsförmågan långt efter pensioneringen. Det kan jag intyga efter att ha släpat ris med två 70+:are i går 🙂
Kände att jag ville komma förbi här och säga:
Hej, här är allt bra.
Helt enkelt.
Behöver jag säga mer?
Det har varit lite glesare mellan inläggen på senaste tiden.
Det beror på att jag just nu jonglerar med texter för tre olika tidningar.
Det är sådär. Tillvaron går i vågor.
Ibland är det en sak som tar upp mera av ens tid. Ibland något annat.
Helt enkelt.
En liten lokal.
Vi i publiken sitter tätt intill varandra.
Scenen är nära.
Det är som om vi var mitt i handlingen.
Stämningen är gemytlig och intim.
Det är bara att koppla av och njuta.
Många går på teater som kritiker.
Måste bedöma, bra eller dåligt.
Måste förstå allt.
Kan inte koppla av.
Att vara publik på en teater är att vara en del av upplevelsen.
Det är att vara medskapare till det som händer.
Koppla av.
Låt dig underhållas.
Då blir föreställningen en njutbar upplevelse.
En video där unga funderar kring visdom och världen.
Det är i den här stunden som livet finns. Här och bara här. Oavsett var du är.
Just här, just nu, i den här stunden, behöver du inte ”klura ut” resten av ditt liv, oavsett vad någon säger.
I den här stunden, behöver du inte ha alla svaren.
De kommer, tids nog, eller inte, eller så faller de onödiga frågorna kanske bort…
…Och så, i stället för att försöka ”fixa” våra liv, i stället för att prydligt försöka lösa det olösbara och snabbt färdigställa den storslagna historien om ett fiktivt ”mig”, kopplar vi helt enkelt av i ett fullkomligt icke-vetande, breder ut oss i mysteriets varma omfamning, sjunker djut in i stunden, och smakar den till fullo, i all dess unikhet och underverk.
– Jeff Foster
Känner mig lite som ett barn på julafton.
På fredag, ett år två månader och två dagar efter att jag gick i mål på första etappen av vandringen genom Europa, ska jag hålla den första föreläsningen om den, och visa bilder.
I kväll har jag gått genom bilderna från vandringen, och det känns så inspirerande och roligt. Jag trodde inte jag tog så mycket bilder, men någon bild per dag i nästan tre månader blir till slut en hel del.
Att gå genom bilderna gav en återblick på vandringen, och väckte många minnen till livs. Ibland kan det vara skönt med lite nostalgi också i nuet.
Föreläsningen är på ett åldringshem och därför kan jag inte bjuda in er. Men det kanske kommer fler chanser.
På bilden mitt tält vid Lovsjöbandens camping i Sverige.
Smaka på de här orden:
Depression, ångest, psykos.
Och på de här:
Hälsa, välmående, glädje.
Hur något framställs har en avgörande betydelse för hur människor uppfattar det.
Det gäller även den arbetsuppgift vi har, oavsett vad vi arbetar med.
Om jag säger att min uppgift på Psykosociala förbundet är att informera om depression, ångest och psykos låter det deprimerande, ger mig ångest och snart får jag en psykos.
Dessutom är det inte sant.
Om jag i stället säger att min arbetsuppgift är att informera om verktyg för hälsa, välmående och glädje låter det genast mycket roligare.
Dessutom är det sant.
De här verktygen kan till exempel vara motion, strosa i naturen, dansa, spela något instrument, skruva med bilar, skriva, blogga, fotografera, påta i trädgården, prata med någon, ja vad som helst som du tycker om att göra och som gör dig på bra humör.
Ibland kan det behövas lite mera hjälp, till exempel i form av terapi, rehabilitering, vård eller medicin.
Alla har vi våra egna förutsättningar, och måste hitta de verktyg som passar just för oss.
Det handlar helt enkelt om att öka upplevelsen av hälsa, välmående och glädje i vardagen och livet.
Det här är det 500:e inlägget på bloggen. Det firar vi med en text från Edgar Mitchell, en av de få människor som varit till månen och grundare av Instiute of Noetic Sciences (Institutet för noetiska vetenskaper). Längst ner finns en video med Mitchell (6 min).
Då jag åkte till månen var jag en praktiskt inriktad testpilot, ingenjör och vetenskapsman. Min erfarenhet hade visat mig bortom allt tvivel att vetenskapen fungerar. Men under Apollo 14 färden upplevde jag något annat, och det motsade min uppfattning som praktisk ingenjör. Det började med den hisnande upplevelsen av att se planeten Jorden flytande i den oändliga rymden.
Närvaron av gudomlighet blev nästan påtaglig, och jag visste att livet i universum inte bara är resultatet av en slumpmässig process. Den här kunskapen kom till mig direkt – noetiskt. Det stod klart att universum har mening och riktning. Då gick mina tankar till det dagliga livet på planeten. Med det förändrades min känsla av förundran gradvis till närapå ångest.
Det verkade som om människorna är omedvetna om sin individuella roll i – och sitt individuella ansvar för – framtiden på den här planeten. Vetenskapen med alla sina teknologiska bedrifter har en begränsad världsbild.
När vi ser vår verkliga samhörighet med naturens process och universums funktion – som jag såg så tydligt från Apollofarkosten – kommer det gamla sättet att tänka och bete sig att upphöra.
Genom historien har människor försökt lösa olikheterna mellan sina objektiva metoder och sina subjektiva upplevelser – mellan det yttre och det inre. Mänskligheten behöver höja sig över det personliga till det transpersonella, från självmedvetenhet till kosmisk medvetenhet.
De senaste 40 åren har Institutet för noetiska vetenskaper varit banbrytande i sammanlänkandet av forskning i den yttre och den inre rymden. Det är den yttersta fronten i människans försök att förstå sig själv och universum.
Det här förbundet mellan huvud och hjärta, insikt och instinkt, kommer att se till att vetenskapen förstår den icke-materiella delen av verkligheten likaväl som den känner den materiella delen, vår kunskap kommer att bli visdom, vår kärlek till makten kommer att bli kärlekens makt, och den universella aspekten av kosmisk medvetenhet kan då stiga fram.
När jag såg på jorden genom den smala porten i Apollofarkosten hade jag en vision för världen. Jag grundade Instiutet för noetiska vetenskaper för att göra den visionen verklig, att hjälpa mänskligheten att nå sin fulla potential – en vision född från ett nytt perspektiv.
Institutet för noetiska vetenskaper sammanför antikens visdom med modern vetenskap för att utforska vår sammankoppling genom utbildning, gemenskap och tillämpning. Jag inbjuder dig att utforska din inre värld djupare genom forskning, utbildning, praktisk tillämpning och resurser tillgängliga genom IONS.
Tåget närmar sig stationen i Bennäs.
Vi står vid dörren och väntar. Det är jag och tre kvinnor. Tåget stannar. Trycker på knappen. Dörren går inte upp. Kvinnorna skyndar iväg till nästa dörr. Jag följer efter.
Hade vi bara tagit det lite lugnare hade vi märkt att orsaken till att tåget stannade inte vara att vi var framme, utan det väntade på ett tåg som kom emot.
En bestämde sig för att gå till den nästa dörren och vi andra följde efter.
Ett övergångsställe i Helsingfors (eller i någon annan stad). Det lyser röd gubbe och ett gäng människor står och väntar. Det kommer inga bilar. Då besluter sig en person för att gå över mot röd gubbe. Genast följer de flesta av de andra efter. Inte alla, men de flesta.
Vilket flockdjur vi människor är. Vi ser på vad andra gör och härmar dem.
Vi är ena riktiga härmapor. Följa John är inte bara en lek. Det är hur vi människor beter oss i det dagliga livet.
Det behövs bara att någon går först så följer andra efter.
Hur vidsträckt din kunskap än är, om du behåller ditt ego förblir du i okunskap.
– Mooji
Visdom är inget vi kan läsa oss till. Det är något vi föds med och som slår ut i blom beroende på hur medvetna och närvarande vi är i livet.
Visdomens hav är stort och oändligt, omfattar hela existensen.
Ändå är visdom inget stort och krångligt, utan snarare litet och enkelt. Det är att vara uppmärksam i vardagen och verkligheten.
Vi befinner oss alla, hela tiden, i visdomens hav. Frågan är bara om vi är medvetna om det eller inte. Livet pågår ständigt både omkring oss och inne i oss.
De citat som finns på den här bloggen är inte slumpmässigt valda, utan de är sådana citat som överensstämmer med min egen upplevelse av livet.
Och de egna texterna föds ur eller inspireras av just den upplevelsen det innebär att leva i visdomens hav.
Pure Line theme by Theme4Press • Powered by WordPress FramStegen Levnadskonst och lekfullhet