Kreativa människor har en tendens att oftare än andra råka ut för psykisk sjukdom.
Under en surftur på nätet i dag gled jag in på ett nyhetsinslag som ledde mig fram till Karolinska institutet där man har kommit fram till den nyss nämnda slutsatsen.
Allt beror på hur man ser på det. Till att börja med kan man fråga vem det är som har rätten att definiera vad som är normalt och friskt, och vad som onormalt och sjukt?
Vad är det som säger att det som allmänt uppfattas som friskhet faktiskt är friskhet? Det är en uppfattning snarare än en sanning.
Med tanke på att kreativitet är en inneboende egenskap hos människan kan man fråga sig om det inte egentligen är det som anses sjukt som egentligen är friskt.
Det är knappast kreativiteten i sig som är anledningen till psykiska problem, utan snarare den allmänna attityden till människor som vågar gå sina egna vägar.
Det som uppfattas som normalt i dag innebär ju lite grovt skisserat att leva som en kopia av majoriteten, medan den som vågar följa sin egen väg anses som konstig och stöts ut. Det är kanske inte så konstigt att en människa börjar må dåligt i ett sådant läge.
Det är klart att det på många sätt är lättare att bara följa strömmen, men hur sann är man då mot sig själv? Den dag då människan uppfattar det som normalt att följa sitt hjärta och det hon tror på innerst inne har hon hittat friskhetens väg.
Den dagen är kanske inte så långt borta för de kreativa yrkena är på stark frammarsch.
Till slut vill jag bjuda på ett citat av en person jag pratade med i dag angående vad kreativitet egentligen är.
Det handlar om en förmåga att se bortom det vanliga.