Vi var inne på djur och natur häromdagen.
I går när jag var ute på långpromenad mötte jag en daggmask på väg att korsa vägen. Det där kommer aldrig att sluta lyckligt insåg jag. Det hördes redan ljudet av en bil på ingång. Så jag hjälpte masken till sidan av vägen och räddade den åtminstone från den bilen.
Det kändes bra.
Människan är en av de starkaste varelserna på jorden, framförallt tack vare vår förmåga till medkännande och empati. Med styrka följer också ett ansvar.
Nämligen ett ansvar att vara snäll mot de svagare. En människas verkliga styrka mäts i hennes förhållande till dem som är svagare…och i förhållande till sin egen svaghet.
Jag har vid flera tillfällen på sistone stött på synen att en människas svaghet är hennes största styrka. Den som vågar vara svag är den som kan nå verklig styrka. Att visa svaghet är att vara snäll mot sig själv. Att tvinga sig själv att vara stark är att bruka våld på sig själv.
Det betyder inte att vi ska fastna i vår svaghet och bli offer. Det betyder helt enkelt att vi ska inse att vi inte behöver klara allt själva, och i stället satsa på det vi är bra på och låta andra göra det som de är bra på. Då kan vi tillsammans lyfta varandra mot nya höjder.
Samarbete är dagens och framtidens melodi.