På tal om ögonblick i förra inlägget. I går på väg hem från Jakobstad kom någonstans ifrån av någon orsak psalmen Blott en dag i huvudet. Kanske på grund av ett ögonblick i sänder. Det var en sådan där ögonblicksupplevelse. Plötsligt bara fanns den där.
Egentligen sammanfattas allt med ögonblick och till och med hela livet i psalmens första mening.
Blott en dag, ett ögonblick i sänder – vilken tröst, vad än som kommer på!
Precis så är det ju.
Oavsett vad som händer, om jag vinner högsta vinsten på lotto, råkar ut för en olycka eller bara upplever en helt vanlig dag är den här dagen och det här ögonblicket allt jag har just nu.
I bästa fall får jag uppleva morgondagen och många, många ögonblick därefter, men jag vet ingenting om dem eller vad som kommer att möta mig.
Och vad som än kommer emot kan jag bara ta en dag och ett ögonblick i sänder. Varken mer eller mindre. Den insikten tar en ner på jorden om man svävat i väg och lyfter en upp till ytan om man sjunkit ner.
Kanske är det just det som berättelsen om när Jesus går på vatten handlar om, att vara så stadigt förankrad i ögonblicket att man hålls på ytan men samtidigt så lätt att man inte sjunker under den. Då inte vattenytan utan verklighetens yta.
Människan planerar och planerar och livet rullar på och hon flyter med utan en tanke på de ögonblick som passerar.
Ända tills…
…det där ögonblicket då livets flöde bryts. Blick möter blick och allt stannar i förälskelsens ögonblick. Eller den där älgen som plötsligt ligger på bilens motorplåt.
Det är sådana ögonblick som förändrar livet.
Alla ögonblick kan förändra livet om vi är medvetna om dem. Vi kan förälska oss när som helst i vad som helst. Bara inställningen är den rätta.
Men vi kan bara möta ögonblicken ett i sänder.
Kommentera