Det blev tal om det vid kaffet i dag, hur man kan se på riktigt små barn hur de utvcklas från vecka till vecka, och från månad till månad. De utvecklas så snabbt, tycker vi.
Det lilla barnet försöker svänga från mage till rygg och tillbaka och det försöker dra sig framåt på golvet. När det blir lite större försöker det ta sig upp på benen och stå, och sedan gå. Och efter en tid kommer det att lyckas svänga runt, dra sig framåt och stå upp på benen och gå framåt.
Och med ett stor flin på läpparna ser det sedan på föräldrarna med ett klart och tydligt budskap;
Jag gjorde det!
I vilket skede slutar vi se de framsteg vi själva och människorna i vår omgivning gör?
För det är ju inte så att vi slutar utvecklas bara för att vi lärt oss gå.
Vi utvecklas varje dag, vi lär oss nya saker varje dag. Vi lär oss stå och gå på nya sätt och på nya områden, om inte varje dag så i alla fall nu och då. Det gör även människorna omkring oss. Vi behöver bara lära oss att se det.
Kanske borde vi släppa fram barnet i oss lite mera för att vi ska bli medvetna om vår utveckling.
Och den där attityden;
Jag gjorde det!
Kommentera