Det är så att man blir nostalgisk.
Det är en sällsynt syn numera. Ängarna med vilt växande blommor och andra växter, där flickorna i forna tider kunde gå på midsommaraftonen och plocka sju sorters blommor att placera under huvudkudden och drömma om prinsen.
I dag ska allt vara så välvårdat, välklippt och välskött och den naturliga växtligheten trängs undan.
Därför blev mitt hjärta glatt och mitt sinne nostalgiskt då jag sprang på en vildväxande äng vid Aspegrens trädgård nästan mitt i Jakobstad.
Den vildväxande ängen utgör ett sant levande landskap. Sätt till några betande djur och det blir ännu mera levande.
Det är sådant vi behöver för att finna vårt inre lugn, levande landskap där naturen får ha sin gång och vi kan ströva omkring och njuta.
Får håller landskapet i skick.
Doften av ett nytjärat staket fyller luften.
De vilda blommorna och växterna är perfekta för att smycka en midsommarstång
Som du skriver, det finns få naturliga ängar nu för tiden. Ängar som lämnas vind för våg erövras snart av buskar och sly.
Själv har jag får alldeles invid min stuga som håller landskapet öppet. Bättre finns inte.
En Glad Midsommar önskas!
Så är det. Vart försvann alla blomsterängar?
Det verkar bli vanligare att folk har djur, som får, kor och hästar. Mera vanligt i Sverige än här är min erfarenhet efter fjolårets vandring. Det är väl också en form av terapi, att knyta an till djur och natur.
Glad midsommar!