Ett naturprogram på TV.
Två tranor parar sig.
Varför är det helt okej att fåglar och andra djur parar sig var som helst och när de känner för det, medan människan måste dölja sin parningslek?
Tänk om djuren skulle gå runt och fråga sina artfränder och andra djur, kanske också växterna; stör det er om vi idkar lite parning här?
Det skulle bara absurt. De två tranorna parar sig och en grupp andra tranor håller på med något annat vid sidan om. Det är inget konstigt med det.
Varför har vi människor gjort en sådan stor sak av vår parning?
Gud sa till Adam och Eva att de skulle föröka sig och uppfylla jorden. Hon/han sa inget om att de först skulle bygga ett hus och en säng och sy lakan och täcke så att de kunde stänga sig inne och föröka sig utom synhåll för alla andra levande varelser.
Sex är något fullkomligt naturligt för människan. Lika naturligt som för de andra djuren. Det är inget vi behöver skämmas för, och låtsas att det inte angår oss.
Hur skulle det vara om vi människor parade oss var som helst och när vi känner för det? Vågar du ens tänka den tanken?
Hej! Jag vet att du avslutat diskussionen. Det är bara ett par saker jag måste få kommentera. Ord har en alldeles speciell kraft i och av dem själva. Känner du till Masaru Emotos arbete där han har studerat iskristaller? Han kom fram till att vatten från rena, naturliga källor typ sjöar, älvar, bäckar, bildade vackra, symmetriska och färggranna iskristaller. Förorenat vatten klarade aldrig av att bilda iskristaller, det blev ingenting. Nu till det intressanta. Han tog destillerat vatten och satte lappar med ord på vattenflaskorna. Vattnet som haft lappar med ord som kärlek, tacksamhet, lycka, bra gjort etc bildade vackra, unika, färggranna, symmetriska iskristaller. Det vatten där han haft ord som s***n, din dåre, inte bra, olycka etc klarade aldrig att bilda iskristaller, precis som det förorenade vattnet. Tilläggas ska att den som lagade iskristallerna och den som studerade dem visste inte vilket vatten det var frågan om. Allt är fotodokumenterat. Så ord har mycket större kraft än vi någonsin trott. Ord har en enorm kraft i och av sig själva, när något så ”neutralt” som vatten reagerar på det här viset på orden. Hur ska då inte vi reagera på dem? Det andra, jag tycker det är utmärkt spenderad energi att diskutera de här sakerna. Vår verklighet formas av våra tankar. För att något ska kunna ske måste vi först ha en tanke, möjligheten att det ska kunna ske måste först finnas i vårt medvetande. Att uttala och ännu hellre skriva ner tanken ger den mycket större kraft. Först sedan kan det omsättas i praktiken och blir upplevd verklighet. Om vi tar våra förfäder, föräldrar, morföräldrar, tror jag man kan säga att sex var mycket sämre (får/kan man säga så?) åtminstone för kvinnor. Baserat på allt man hört, sett och läst. INGEN pratade ju om dessa saker. Det fanns inga böcker tillgängliga om ämnet för gemene man. Mannen klev på, gjorde sitt och kvinnorna led och teg. Och var ointresserade, för att uttrycka sig milt. Det är ju först när vi kunnat börja diskutera de här sakerna som det blivit erkänt att också kvinnor har en sexualitet och också kan ha behållning av det hela, till glädje för båda parter skulle man hoppas. Att utveckla den här diskussionen som vi fått möjlighet till i det här forumet innebär att vi kan utveckla sexualiteten ännu mer eftersom tankarna måste formuleras i ord före de kan bli upplevd verklighet. Och orden kan vara en mycket viktig bekräftelse på en upplevelse. En kvinna som under en längre tid varit med om en mycket svår situation berättade att en utomstående person frågat hur hon kände inför saken. Den här kvinnan hade aldrig fått sätta ord på sina känslor, hon hade inte fått ha dem heller. Hon sade tveksamt, jag är väl arg.. Den andra frågade är det inte sorg du känner? Först när kvinnan fick orden på sin känsla förstod hon att det var inte ilska hon kände, utan sorg. Det är alltså mycket viktigt för oss människor att få sätta ord på känslor och upplevelser samt att få dem bekräftade. Så jag är tacksam över att vi fått diskutera de här sakerna på din blogg.
Eftersom det är påsk och påsken handlar om återuppståndelse är det väl helt okej att återuppta en avslutad diskussion 🙂
Förresten skrev jag att jag avslutat den för min del, inte att diskussionen som sådan var avslutad.
Det här inlägget väckte ett par reflektioner.
Jo jag känner till Emotos arbete även om jag inte fördjupat mig desto mera i det. Det är väl innebörden i orden snarare än orden i sig själva som ger upphov till de olika resultaten. Det japanska ordet för kärlek är ai. Kärlek och ai är två olika ord, men de har ungefär samma innebörd.
När det gäller ord har det också stor betydelse hur de framförs. En föreläsare till exempel kan ha världens viktigaste budskap, men om han eller hon framför det på ett icke tilltalande sätt går det mesta förbi åhörarna. Människan har en tendens att använda ögonen mera än öronen.
Nu har jag ingen aning om hur mycket man pratade om sex förr i tiden, men om det är så att man inte pratade om det behöver inte det betyda att det var sämre. Sex är en upplevelse, och en äkta, verkligt genomlevd upplevelse, kan aldrig beskrivas i ord. Man kan också prata sönder sex. Skapa orimliga förväntningar som gör att man förväntar sig att det ska vara något mera än det är vilket gör att man bara kommer att uppleva bevikelse.
Jag må ännu säga att hela argumentet att det skulle tala till oss att ”para oss” var som helst ( kanske någon helst önskar tillägga, med vem som helst och hur som helst också ), beskriver en stor oförståelse av den mänskliga naturen. Det är just denna reducerande, från en ”naturvetenskaplig” världsbild härledda föreställningen, som belastar vårt samhälle och får oss att uppleva oss själva, vår nästa och livet på det kringskurna sätt vi gör idag. Jag är den första att ställa mig upp för den oförståelse för djur som råder hos oss. Djur är besjälade som allt annat liv och många av arterna och individerna ytterst visa. Dock människan är annorlunda än djuren. Hon har fler nivåer och förmåga att uppleva livet på ett sätt helt annorlunda än djuren. Till exempel är hon skapande och den sexuella energin hos oss är just skapande och potentiellt transformerande om vi tillåter den att flöda genom alla våra nivåer i mötet med vår nästa ( eller i mötet med oss själva t ex genom meditation ). Detta är dock inte alls så enkelt, tyvärr. Det kräver bland annat hög medvetenhet, själslig och andlig mognad, samt ställer krav på den kreativa relationens kvalité. Men känner man inte alls till möjligheten på grund av en illusorisk syn på människans natur så .. får man den situation vi har idag, eller måhända något ännu mera förvrängt och tragikomiskt.
Den här diskussionen är en slags kärlek från min sida, kärlek till sanningen, för den befriar. För mig skulle jag gärna se massor mera diskussion om temat sexualitet och kärlek i samhället. Det står lika illa till bland människors föreställningar på detta område som bland utövandet. Som vi båda vet hänger dessa ihop. Scenariot är närmast tragiskt idag. Att diskutera detta är ingalunda att avmystifiera det hela. Tro mig, det kan inte bli mera avmystifierat än det är idag. Att lyfta fram dessa saker på bordet äntligen, kan inte annat än bidra, om än långsamt, till en utveckling mot den potentiellt sakrala upplevelse sexualiteten och livet bär inom sig, en upplevelse de flesta av oss befinner oss så långt borta ifrån som det bara är möjligt idag. Du antyder att de grundläggande kvalitéer jag nämnde, som tacksamhet, vördnad osv är ihåliga, att de för att ha verkan måste backas upp av en känsla. I så fall är alla skrivna ord ihåliga. Det är nog snarare mottagarens disposition än avsändarens som avgör verkan av dessa ord. Däremot kan man inte påstå att en läsare tolkar ord hursomhelst och utanför sitt sammanhang, liksom du menade att två debattörer här gjort om dina utsagor under den här rubriken. Jag menar vidare att snarare ditt prat om upplevelse och mystik i detta sammanhang är tomt. Det är att sätta locket på på en mycket viktig diskussion som i vårt samhälle endast är i sin linda. Hur kan vi ha något värt kalla en upplevelse överhuvudtaget och allra minst en av mysteriet under de premisser sexualiteten i de flesta fall utövas idag? Jag kan inte veta vad slags upplevelser du eller någon annan haft på detta område, men den som inte känner igen det jag pratar om ens från sin egen intuition, har nog förkrympt sin uppfattning om detta upplevande i sorgligt stor omfattning. Vilket till synes de flesta har gjort. Detta om något är synd. Att hänvisa människor till att leva ut sin instinkt när denna instinkt är förvrängd, outvecklad eller stympad, fungerar inte. Vi måste först återerövra kontakten med hela vårt väsen, med livets äkta grund. Annars kommer vi bara att skada vår nästa om vi i vårt vilsna tillstånd gör anspråk på tillträde till hennes mest intima och sårbara domäner. Förmodligen lämnar vi henne då mera förkrympt än hon var innan, i stället för mera hel, och så fortplantar sig denna glömska. Och detta har vi mage att kalla, kärlek.
Frågan från början var hur det skulle vara om vi människor parade oss var som helst och när vi känner för det.
Enligt de mänskligt skapade lagarna är det här förbjudet. Vad naturens lagar säger är sedan en annan sak. Som varelser av naturen talar de här lagarna direkt till oss. Sexualiteten är en medfödd gåva vi fått, ett arv från naturen.
Vad vi gör av den här gåvan har var och en själv ansvar för.
För mig är sex något enkelt, naturligt och vackert. Och en ny upplevelse varje gång. Sedan är det upp till varje annan person att uppfylla sin sexualitet
på det sätt som de finner vara det bästa för dem.
Det här som en sammanfattning. I övrigt har jag inget mer att tillägga och avslutar diskussionen för min del.
Och tackar djupast för de inkomna tankarna och synpunkterna!
Jag lär högst sannolikt återkomma i ämnet någon gång.
Visst ska vi förändra vår syn på världen och på oss själva. Det är just det jag menar. Det betyder dock inte att vi ska förneka idioti där den utspelar sig, tvärtom, se den för vad den är, och i bästa fall skratta åt den. Du pratar föraktfullt om att jag mantrar på med ord. Javisst, det gör jag. Det låter kanske som tomma, ”fina” eller på sin höjd poetiska ord i dina öron. I mina öron är det fråga om konkret verklighet som vi förlorat kontakten till. Just att man inte kan knyta an till dem och inse att det är fråga om oumbärlliga kvalitéer vi förlorat i vårt dagliga liv, visar just hur fjärmad man är. Men alla är inte det. Unga människor och barn i synnerhet. De har lättare samt rätt att återfå kontakten med det sant mänskliga och det kan väckas hos dem bara man vågar ta dessa ord i sin mun och ta dem på allvar. Och självklart vara ett föredöme i praktiken. Detta är det viktigaste. Men på det sexuella området håller jag praktiken till det privata, så det som återstår är att diskutera saken öppet. Människor brukar ändå känna igen sanningen när de hör den, i synnerhet yngre människor, som ännu inte är så avskärmade.
I övrigt kan jag tipsa om en mycket bra övning jag lärde mig på en kurs i Essential Motion. Där ”mantrade” lärarna just dessa kvalitéer: vördnad – tacksamhet – kreativitet – frihet – respekt – nyfikenhet – omsorg – ödmjukhet m fl. Sedan valde varje deltagare åt sig en av dessa, besinnade denna kvalité och försökte, i den mån det föll sig naturligt, mjukt införa denna kvalité i sina rörelser under de inkommande timmarna. På kursen slog det mig extra tydligt hur sjukt vårt samhälle är, som förlorat kontakten med livets grunder. Det är ju ändå rätt absurt att det mest grundläggande lärs ut på speciella kurser. Men bättre så, än ingenting. Och tacksam är jag som fått delta.
Essential Motion är en metod besläktad med Rosen metoden, där man genom spontan rörelse och dans strävar till att komma i kontakt med sin äkthet och lösa upp hämningar och försvar som hindrar det levande livet. Det är en mycket effektiv metod och precis som Rosen metoden baserad på dessa livets äkta kvalitéer. Därav dess häpnadsväckande verkningskraft. Förträngda minnen och känslor dyker upp, ofta åtföljda av ett kroppsligen mycket djupt gråt. Det som är sant och troget livet fungerar också. Kroppen kan inte ljuga.
Det föraktfulla är något du läser in i det jag skrev.
För att anknyta igen till meningen om livets mysterier från Coelhos blogg är ett problem med den västerländska människan att hon sätter mera energi på att försöka förstå och förklara livets mysterier än på att leva och uppleva dem.
Tänk om vi satte den energi vi spenderar på att hålla igång den här diskussionen på att älska – vår nästa eller livet eller vad som helst. Hur mycket mera kärlek kunde vi då tillföra världen?
Fast inget ont om diskussionen heller. Den är ganska intressant, och har gett åtminstone mig en del nya insikter 🙂
Sedan är det också så att ord har den kraft och det innehåll vi ger dem. Ordet tacksam till exempel har i sig ingen speciell kraft, men om vi kopplar samman det med en känsla, som vi kallar tacksamhet får det större kraft. Och ju starkare den känslan är desto mera kraft får också ordet.
Annars uppfattar jag det nog som att vi i grunden är överens om det mesta. Som vikten av att återfå kontakten med livet självt. Vi ser på samma sak men från olika perspektiv.
Tack för övningstipset!
Det var mycket vackert skrivet av Anna. Ja-a får man välja så tar åtminstone jag Annas version av sex. Fantasi och humor, visst. För mig låter det som taget ur en teknisk instruktionsbok, ”fem minuter till orgasm”. För att inte tala om förenkla. Sex om något har väl blivit förenklat. Förenklat, förnedrat och avtrubbat. Var finns magin, skönheten, vördnaden för livet, en själv och den andra människan. Med ”gå in på din kammare och ha sex” menar inte jag planering. Din kammare kan lika gärna vara uthusvinden, en avskild plats i naturen, ett resultat av spontanitet. Vad jag menar är, gå till en avskild plats där man får vara i fred så att båda parter kan ge sig hän. Vi lever i en kultur där vi håller sex för oss själva samtidigt som vi blir fullkomligt nedlusade med sex i dess billigaste former via internet och annat. Var finns vördnaden i det? Var finns respekten för kvinnan, och mannen med för den delen? Ett faktum är att kvinnor blivit förtryckta, utnyttjade, respektlöst behandlade i detta hänseende i årtusenden. Det är något som följer med alla kvinnor. Det följer också med alla män, som gör att de står oförstående inför sin kvinna. Vi bär alla på den historien. Pornografi är i hög grad exploaterande, exponerande och degraderande av kvinnor för att tillfredsställa mannens lustar. Det här är djupt sorgligt för hela mänskligheten. Det här bär man som kvinna med sig. Hur får man till ömsesidig sex med den kontexten? Hur får man en kvinna att släppa loss när det finns med som barlast? Kvinnan sluter sig inom sitt skal och mannen är frustrerad. Det är som Anna skriver. Ge oss det sakrala i denna akt tillbaka. Ge oss det som rättmätigen tillhör oss. Låt oss återuppväcka glädjen, förundran och tacksamheten i detta mysterium, denna förening mellan två människor.
Jag tror inte alls att min och Annas version av sex behöver skilja sig särskilt mycket åt. Det är väl mera en tolkningsfråga. Inte din och min heller. För det är precis för att komma bort från allt det som du nämner som jag menade att vi behöver ändra den bild som ges utåt av vad sex är.
Den ursprungliga texten var skriven med glimten i ögat. Att den sedan blev tolkad som den blev säger kanske mera om uttolkarna än om själva texten 🙂
Och jag vet inte jag, men sex utan fantasi och humor låter väldigt glädjelöst i mina öron.
Varför behövs humor? Behöver vi kunna skratta åt våra kroppars och den andra kroppens imperfektion? Behöver vi kunna skratta åt den andra människans åtrå och passion, eller vår egen? Jag vill inte att min kropp skrattas åt (jag vet nog att du inte menat så), jag vill inte att min lust skrattas åt, för att den är för kraftig för att det ska kännas bekvämt för den andra människan, eller av någon annan orsak. Ej heller vill jag skratta åt den andra människans kropp eller lust. Skratt är ofta en försvarsmekanism. Vi skrattar bort något som är för känsligt, för pinsamt, för brännbart. I min värld ska det inte finnas något sådant i sex. Allting ska bara få vara. Jag vill ha acceptans. Vördnad. Jag vill kunna känna full tillit. Jag vill att det ska präglas av tacksamhet över att dela detta allra mest intima med en annan människa. För mig måste allt detta uppfyllas innan humor och fantasi alls kan komma på fråga. Fantasi i sex låter för mig som intorkad passion. Där passion, kärlek och lust finns sköter dessa om fantasin. Det behöver inte pressas in som en utomstående faktor. Humor och glädje behöver inte alls ha något som helst att göra med varandra. Det finns människor som skämtar på egen och andras bekostnad. Har de humor, ja visst (åtminstone ytligt sett). Är det glädje? Nej verkligen inte. Det är djupt sorgligt. Det är vittne om sorg, smärta och dålig självkänsla. Vi kan alldeles utmärkt skämta och skratta medan vi gråter inombords. Är all glädje ett resultat av humor och lustigheter? Nej inte alls. Sann glädje, oförställd glädje är ofta inte alls ett resultat av humor. Den bara är. Glädje över livet, glädje över personer som finns i ens liv, glädje över förnimmelser, glädje över att vara den man är, glädje över att upptäcka livet. Humor kommer långt down the line för mig när det gäller sex. Kanske efter 15 års stadig relation med en och samma partner, och då som krydda, inte som huvudingrediens.
Vi har alltid ett val, att tolka något positivt eller negativt. För mig är fantasi och humor något positivt, både i livet och därmed också i det sexuella. Om någon uppfattar det som ytligt är det deras tolkning av begreppen. För mig är fantasi och humor något av det allvarligaste som finns. För det är bara det vi känner riktigt väl vi kan se på med äkta humor.
När det gäller sex (och det mesta i livet) kan man också säga; skala bort alla orden. De är bara omslagspapper. Där bortom alla orden finns essänsen, fröet, kärnan.
Vi kan försöka förklara sex i ord i all evighet och vi kommer ingenstans, för sex är en upplevelse och den äkta känslan kan vi bara finna i upplevelsen.
Jag tror inte alls vi ska skala bort orden i detta sammanhang. Tvärtom, detta har diskuterats allt för lite alltför länge. Precis som med det mesta i livet, så tiger vi om det väsentliga, det essentiella, och diskuterar det oväsentliga. Det är på tiden att vi tar upp detta tema, om inte för oss, så för kommande generationers skull. Att reducera diskussionen till ”njut”, ”ta vara på upplevelsen” etc hjälper föga som vägledning för ungdomar som i sitt innersta kan ha en intuition om kärlekens höga potential, dess förundrande gåva åt mänskligheten, men som runtom sig endast har modeller för motsatsen.
Jag byter gärna ut ordet humor mot lekfullhet i sammanhanget. Däremot kan jag berätta om en egen erfarenhet av humor i sammanhanget, för visst ”the worst returns to laughter”. Under en djup terapeutisk upplevelse fick jag en syn framför mig som bragte fram tårar av skratt. Jag såg en kvinna, ett vackert, besjälat, sensibelt väsen under sin rikssvenske ”älskare”. Det var karlns fullständiga aningslöshet om vad och vem han hade att göra med och hans belåtna ”hej och hå” rörelse över denna kvinna, som i denna stund av djup medvetenhet inte kunde få mig att annat än skratta hejdlöst. Mannen ifråga var en alltigenom bortkommen rikssvensk individ, som dock hade starka övertygelser om att han var nån slags Casanova, vilket han var mycket stolt över. Under vardaglig medvetenhet skulle tanken på detta bara gör mig ledsen och uppgiven, men djupt avslappnad såg jag det komiska i det. Människans idioti och aningslöshet är så oändlig och att hon så aktivt och självklart utövar den dessutom! På det sexuella området blir det kanske mest tydligt av alla!
Vi måste först skala bort orden för att finna den sanna essänsen. Vad är sex för mig? När vi har det klart för oss kan vi leva ut det.
Och det är alldeles sant att vi kan och ska vara förebilder för ungdomarna. Men det är som med allt annat. Vill du verkligen påverka hjälper det inte att mantra på med ord, då måste du gå först och visa vägen.
Annars känns det lite som att den här diskussionen innehåller många vackra ord, men är ganska långt ifrån verkligheten. Det må vara att människan är idiotisk och aningslös. Har man den bilden av henne så framträder hon sådan. Jag känner mig nog sådan ibland också. Vi är trots allt ofullkomliga varelser. Faktum är ju att varje människa har sin nivå av förståelse och medvetenhet och kan inget annat än agera utifrån det. Sedan kan vi önska ihjäl oss att världen skulle se ut på ett annat sätt. Den förändras inte för det. Det är bara man själv som mår dåligt av det. Uttrycket att det snabbaste sättet att förändra världen är att förändra sig själv och kanske framförallt sin syn på världen är så sant.
Mänskligheten och hela livet går hela tiden mot större medvetenhet, men det är en process som tar sin tid. Det kan inte tvingas fram. När tiden är mogen kan förändringarna ske snabbt.
Ett kort tillägg ännu. Från Paulo Coelhos blogg där han skriver.
”People no longer try to decipher the mystery of life, but rather, take part in it.”
Alltså: Människorna försöker inte längre dechiffrera livets mysterier, utan snarare ta del i dem.
Min tolkning: Vi gör det därför att vi insett att livets mysterier finns där och vi behöver inte förklara dem för att kunna ta del av dem.
Livet har många nivåer och livet har djup. Det är inte lönt att uppmana till förenkling där en enorm reducering redan skett. Människan förtjänar att mötas som den hon är, med alla sina sidor och nivåer och vi ska inte beröva livet dess mest centrala kvalitéer ytterligare, utan återuppväcka dem. Jag talar om kvalitéer som vördnad, tacksamhet, nyfikenhet, ansvar, kreativitet, förundran, omsorg, ödmjukhet mm. Endast med dessa kvalitéer inbegripna kan vi tala om en verklig njutning och en verklig upplevelse av vad det är att vara människa eller att ingå i det mest intima förbund två människor kan ingå. Det är inte komplicerat, utan problemet är endast att vi är ytterst avskärmade från vårt äkta och naturliga själv. Det vi lider av i västvärlden är en reducerad och förytligad livs- och människosyn, med långa historiska rötter. På sexualitetens område blir det mest tydligt. För att frigöra oss från denna livsfientliga hållning krävs mera än att uppmana till njutning och kärlek. Det skulle funka om vi vore djupt medvetna, men det är just det de flesta av oss inte är. Låt oss först återerövra oss själva, innan vi beblandar oss med vår nästa och drar in också henne i våra vilsna handlingar.
I grund och botten tror jag vi är ganska överens. Vi vill framställa sex i en vackrare form än den framställs i dag.
Men jag vill fortfarande hävda att vi behöver förenkla det, för att få in det i det vanliga, vardagliga livet.
Så jag säger:
Lev i nuet
Älska fullt ut
Njut varje minut
Hur enkelt det nu sedan är?
Livet är precis så enkelt eller svårt som vi gör det.
Personligen skulle jag inte ha det minsta behov av någon offentlig parning. Sex som det är har blivit så kommersialiserat, offentligt, degraderat till tillfällig tillfredsställelse av fysiska behov. Min önskan är att sex ska vara heligt, det närmaste man kan komma en annan människa och det är ingenting jag skulle vilja dela med offentligheten. Varför skulle vi behöva torgföra vårt sex? Varför skulle jag vilja bjuda in någon annan? Om jag har sex vill jag ha hela mitt fokus på den andra människan, jag har inte lust att bjuda in någon annan i den stunden. Och det ska jag säga, alla djur är inte som tranorna. Har under två månaders tid haft tillfälle att iaktta en bock som hade tre getter att uppvakta. Inte en endaste gång skulle man ha sett tillstymmelse till sexuellt beteende. Likväl nedkom alla tackorna med killingar. Nu iakttar jag samma fenomen med får. T.o.m. Får och getter har sex som en privat affär så varför skulle då vi behöva offentliggöra det. Dessutom är sex det mest intima, naturligt, ja. Offentligt, nej. Däremot håller jag med om att vi knappt tål se ett par som visar att de älskar varandra samtidigt som vi utan problem ser på våld och slagsmål. I bibeln står i stil med gå in på din kammare och bedja. Typ man behöver inte visa hur from och helig man är genom att be på torget. Jag tänker att det är lika med sex. Gå in på din kammare och ha sex, man behöver inte göra det i offentligheten för att visa att det är naturligt och fantastiskt.
Tack för kommentaren!
En sak man kan fundera över är varför det sexuella våldet är mest utbrett i de kulturer där det sexuella är mest undangömt. Finns det något samband där?
Läste om en kultur där det är helt naturligt att föräldrar har sex i barnens åsyn. I den kulturen förekommer inget sexuellt våld.
I slutändan handlar allt om hur vi ser på saker och ting, på de historier vi berättar och de bilder vi målar upp. Det är därför sex blivit så kommersialiserat och pornograferat, för att de är den bild av det vi visar upp.
Vi lever i en våldskultur där vi ser våldet som något naturligt och sex som något skamligt.
Tänk om vi skulle se på det omsvängt. Hur skulle det vara?
Håller med Nan. Det tragiska som skett den heliga gåva sexualiteten är råder vi inte bot på genom att ligga med varandra på gator och torg. Håller snarare med Osho som ansåg att vi bör ha en speciell kammare för sex, vackert dekorerad etc som ett heligt rum. Vad gäller skammen, så har jag insett, att den på sätt och vis är befogad. När vi förslösar den sexuella energin på ytlig tillfredsställelse av endast lägre nivåer av vårt väsen, så skäms vi inför Livet och oss själva. Vi vet någonstans inom oss att det inte var meningen att gå till på detta sätt och att vi våldfört oss på Livet. Skammen är då en signal och ett tecken som vi bör uppmärksamma. När skammen däremot riktar sig mot oss själva som människor i stället för mot våra missriktade handlingar är den åter synd. När vi inte känner oss värdiga eller vackra nog att älskas på alla nivåer har vi drabbats av en destruktiv skam och en snedvriden människosyn, som dock är mycket utbredd i samtiden. Därför är det nog så viktigt att vi motarbetar detta genom att ära oss själva, vår partner och den sexuella gåvan så mycket som möjligt, t ex genom att omsorgsfullt välja ut den plats där vi älskar. Personligen tycker jag naturen är den vackraste och sundaste plats för detta ändamål. En avskild plats i naturen. Tranorna får gärna flyga förbi. Jag låter mig gärna smittas av deras skönhet och naturlighet. De, liksom träden och säden, påminner mig om min egen renhet, glädje och salighet, samtidigt som de i sitt egolösa tillstånd får mig att inse att också jag är här för att ge.
Men nej, jag kanske misstog mig. Det är måhända inte skam man känner efter sådana missriktade handlingar och skeenden. Det är sorg..
Hej, och tack för de intressanta tankarna!
Vi får fram en del spännande tankegångar om sex här.
Personligen kan jag se att det är med sex som med mindfulness och andra livsförhöjande aktiviteter, det är inte platsen som är det viktiga utan känslan.
Det spontana sexet är ofta det bästa. Det betyder inte alls att man behöver förneka det heliga, det intima, det kärleksfulla i det.
Snarare tvärtom. Att planera sex till en speciell plats eller en speciell tidpunkt förtar en stor del av skönheten i det.
Det är för övrigt knappast ens möjligt att framkalla en känsla eller en upplevelse till en viss plats eller tid, det är sånt man måste
fånga i stunden.
För att ännu kort feflektera över det här ämnet.
Vi får inte heller glömma bort två av de viktigaste ingredienserna i sex, nämligen fantasin och humorn.
Slappna av och släpp loss.
Planering och spontanitet behöver väl inte utesluta varandra. Man kan planera att dansa lördag kväll och göra det ohämmat och spontant väl man gör det. Dessutom har man fått se fram emot det några dagar och bygga upp spänningen och övriga känslor.. Men man kan ju alltid låta bli att dansa också om man inte känner för det i stunden, precis som man kan ta sig en svängom hemma om andan faller på. Inget fel på humor och fantasi, fastän jag menar att det snarare är glädje, förundran och tacksamhet som är primära ingredienser i älskandet. Det är en lek, men en sakral sådan. En lek där man bli viss om livets innersta väsen. Det centrala tycker jag är att älskandet handlar om ett möte, potentiellt det djupaste och mest fullkomliga möte vi människor kan uppleva. Ett möte där två blir ett och där den sexuella energin, vår kreativa livsenergi, kan uppfylla alla våra nivåer och transformera oss. Detta sker dock sällan, p g a många olika orsaker. En orsak är att individen inte är i kontakt med alla nivåer inom sig. En annan är att individen inte hittat en partner som är på samma våglängd som henne. Och en tredje anledning att hon inte gett relationen varken tillräcklig tid eller gått in i den med tillräcklig medvetenhet och engagemang. Inte med tillräcklig vördnad. Jag tror inte på snabbmatsrecept på detta område. Det har ingenting med brist på avslappning att göra. Tvärtom skapar den ytliga kontakten människor emellan just spänning och förvrängda uppfattningar om självet och andra, en spänning och omedveten frustration, en sorg, som en del försöker avhjälpa med just fysiskt sex..
Förenkla, förenkla, förenkla.
Sex är en del av livet. Det är inte svårare än så.
Lev, älska och njut!
Det var ett åskådarpar på en tysk fotbollsmatch, för inte så länge sedan, som kom på iden att de skulle ”para” sig under matchens gång. Men de föstes ganska snabbt bort från läktaren av sura vakter. Så inte är vi beredda att vara riktigt frigjorda ännu, trots det tycks få hända ett och varje öppet numera. I grunden har du annars rätt i dina tankegångar.
Man får hata motståndarna på fotbollsläktaren men inte para sig.
Det är klart, vi är inte mogna för öppen parning ännu. Men man kan ändå kasta fram tanken.
Människor behöver i allmänhet lång tid på sig för att smälta nya tankar. Fast ibland slår de igenom snabbt.
Så vi får se hur det blir i framtiden.
Trevlig helg!