I dagens nummer av gratistidningen Metro finns en bilaga om mode. Jag bläddrade i den och kände mig förflyttad 100 år bakåt i tiden.
År 2012 och en modebilaga som inte har ett enda ord riktat till män. Hallå, vi finns också!
Män skapar nog mode, men tydligen gör man det bara åt kvinnor. Eller hur ska man tolka det?
Nåja, som jag brukar säga, man ska inte gråta över det som saknas utan glädjas åt det som finns. Och det som finns i bilagan är färg.
I samma tidning har det under en tid pågått en debatt om klädsel på insändarsidan, en debatt som jag följt med ett halvt öga ibland.
Jag har inte läst den inledande insändaren, men som jag förstått det började det med en man som skrev att kvinnor i Stockholm klär sig mörkt och tråkigt.
Det har han alldeles rätt i, men det gäller inte bara kvinnor och inte bara Stockholm. Det gäller kanske ännu mera män och hela Norden.
Vi är ena riktiga dysterkvistar då det kommer till klädseln. Hur vi klär oss påverkar hur vi mår och påverkar vår omgivning. När vi klär oss mörkt och dystert och omges av mörka, dystra människor överallt kan vi inte bli annat än dystra.
Därför är det roligt att se att det tydligen är på mode med färggranna kläder just nu. Det är till och med mode att män ska ha färgglada byxor.
Jag skrev en gång ner en lista, från internet, på 45 lärdomar från livet skriven av en 90-årig dam. Någon dag kanske ni får hela listan, men en av lärdomarna lyder;
Var excentrisk nu. Vänta inte på ålderdomen innan du klär dig i lila.
Lite mera färg på kläderna kunde muntra upp oss, speciellt under den långa mörka vintern.
Kombinera det med ett leende.
Och beklädnaden är fullkomlig.