En kommentar på gårdagens inlägg tar upp frågan om varför vi har så svårt att vara närvarande i våra tankar.
I kväll förflyttade jag mig med bil och som så många gånger förr skedde det utan att jag tänkte på vad jag gjorde. Jag satte mig i bilen och körde iväg och en stund senare var jag framme utan att ha en aning om själva resan.
Det här är ett typiskt exempel på när tankarna är någon helt annanstans än där man befinner sig fysiskt. Det ställe där tankarna är allra minst när man kör bil är där de borde vara, nämligen närvarande i körningen. Jag är övertygad om att jag inte är den enda som upplever det här.
Det enda man behöver tänka på och fokusera på då man kör bil är vägen som ligger framför en. Allt annat är i det läget ovidkommande.
Det är tur att vi människor har det undermedvetna som ser till att vi kommer fram dit vi ska, för skulle vi lita till tankarna vete tusan var vi skulle hamna och hur många olyckor vi skulle orsaka på vägen.
Glömm inte skyddsänglar som vi har med ossi olika situatiner.
Så sant!
Jag upplevde det i går kväll då jag höll på att halka på bastugolvet och en osynlig hand tog tag i mig. Min skyddsängel.