Det är rätt fantastiskt att tänka sig att många gamla byggnader, som slott, fästningar och pyramider kunde ta hundra eller flera hundra år att uppföra. Det betyder att bygget överskred två eller flera generationer.
På något sätt visar det att man på den tiden hade en tro på framtiden. När man satte den första stenen visste man, det här bygget kommer inte att bli klart under min livstid, men det kommer någon efter mig som kan färdigställa det.
Man hade tålamod och visste att bara man satte sten för sten skulle bygget en dag stå klart.
Vad bygger vi för framtiden i dag?
När man lyssnar till dagens världsbyggare får man lätt för sig att vi inte bygger någonting alls dessa dagar, för vi har fullt upp med att försöka undvika världskatastrof.
Nu ska man kanske inte lyssna till sådant prat, men det är ganska svårt att undvika då det slår emot en från alla håll.
Det är som om man använder alla sina krafter till att stå och stötta upp en vägg så att den inte ska rasa in.
Så länge man står och håller emot bygger man ingenting.
Vilken värld vill du uppleva i morgon? Vilken värld vill du att dina barn och barnbarn ska få leva i?
Det är frågor vi bör ställa oss, och sedan börja bygga. Sten för sten.
Det här bygget kommer inte att bli klart i dag, och inte i morgon eller i övermorgon, och inte under vår livstid men vi kan göra en början, gjuta en grund, och sedan får de som kommer efter oss ta över och fortsätta.
I dag behövs det mera än någonsin en tro på framtiden.
Men ska vi inte leva i nuet? Det är klart vi ska, men samtidigt kan vi planera för framtiden.
Låt världsledarna tala om katastrof om de vill.
Under tiden kan vi börja bygga framtiden.
Kommentera