När man åker tunnelbana i Stockholm möts man ofta av reklam om allehanda utbildningar. Det är än det ena man kan utbilda sig i, än det andra. Det är utbildningar i Stockholm, och det är utbildningar utomlands.
Ibland blir jag så idoktrinerad att jag funderar på om jag borde börja studera igen. Fast då slår det mig att studier ju faktiskt är något jag ägnar mig åt hela tiden, nämligen studiet av livet.
Människor skaffar sig kunskap och information, och blir allmänbildade. Det är som någon sagt att allmänbildningen riskerar att bli mera allmän än bildning.
Kunskap är inte tung att bära är det väl fler än jag som hört till lust och leda. Det är kanske sant, men det finns en uppenbar risk att jakten på kunskap blir en så central del av vår tillvaro att vi glömmer vad som är verkligt viktigt här i livet.
Hur ofta fråga vi oss vad vi ska med all denna kunskap till? För att kunna briljera på vår omgivning? För i levande livet är det sist och slutligen väldigt lite av den här kunskapen vi verkligen har någon nytta av.
Det är klart att kunskap har sin plats i tillvaron, men viktigare än kunskap är den sociala kompetensen. Förmågan att kunna umgås med andra människor och skapa nätverk och kontakter öppnar fler dörrar och möjligheter än kunskap.
Varför tror ni att så många förhållande spricker i dag? Jo för att vi skaffar oss en massa kunskap om dittan och dattan, men glömmer bort att studera hur livet, kärleken och medmänniskorna fungerar.
Och när vi står där med vårt första barns första skitblöja är det inte den teoretiska kunskapen som hjälper oss, nej, då är det bara att handgripligen lära sig hur livet kan vara.
I dagens kunskapssamlande är det ju faktiskt också så att kunskapen kan vara rent av livsfarlig, ifall vi samlar på oss felaktig kunskap. Se bara på sjukvården där man tror att mediciner och vaccinationer är svaren på alla problem, eller livsmedelssektorn som förser oss med produkter fullproppade med tillsatsämnen och andra konstgjorda konstigheter.
Människan har aldrig haft mera kunskap än i dag, ändå mår hon kanske sämre än någonsin. De unga lever i tristess, de medelålders i stress och de gamla i ensamhet.
Helt enkelt för att kunskapen inte kan ge oss lycka, för lyckan finns i kärleken, i vänskapen, i omtanken om och medkänslan med medmänniskorna och i förmågan att ta vara på livet och det goda det för med sig.
Att studera livet är en praktisk sysselsättning, som vi kan utöva var och när som helst.
Jag vill inte påstå att jag är någon expert på det, men jag övar varje dag.