På en brygga står en man lutad mot ett räcke, och blickar ut över det höstmörka vattnet.
Hans ögon är sorgsna. Lika mörka som vattnet nedanför bryggan.
En kvinna kommer och ställer sig bredvid honom.
”Varför är du så dyster?”
Hans svar blir en motfråga.
”Kan man dö av meningslöshet?”
Ur fickan tar kvinnan fram ett frö.
”Ta det här fröet och gå hem och så det. Efter någon dag kommer det att få liv och börja växa. På samma gång kommer något att få liv och börja växa inom dig. Man kan dö av meningslöshet, men i ett litet frö finns det liv. När du sår fröet och ser det börja växa får livet igen en mening. Därför kallas det hoppfullhetens frö.”
När kvinnan går vänder sig mannen om. Hans ögon har fått en ljusare ton. Där finns en glimt av nyfikenhet.