När man är ute och vandrar blir man i allmänhet ganska snabbt varse om man gått åt fel håll och kommit vilse.
Avsevärt svårare kan det vara att bli medveten om att man gått vilse på vandringen genom livet.
En del människor hinner förgås innan de inser att de är vilse. De kanske aldrig ens hinner inse det.
Att inse att man är vilse betyder ännu inte att man är räddad. Det betyder bara att man blivit medveten om att man är vilse.
Det är i alla fall ett första steg för att man ska börja söka sig tillbaka till rätt väg.
Kanske vet man i det här skedet ännu inte ens åt vilket håll man ska börja gå.
Hur långt det är tillbaka till den rätta vägen beror på många faktorer, bland annat hur länge man gått åt fel håll. Kanske har man varit på vandring i fel riktning i flera år.
Hur ska man då veta åt vilket håll man ska gå?
Kanske finns det någon att fråga. Annars får man börja gå åt något håll. Förr eller senare stöter man på någon att fråga om vägen, eller man kanske passerar en bokhandel och kan köpa en karta eller man kanske stöter på en annan människa som också är vilse och kan hjälpas åt att komma rätt eller så känner man så småningom igen omgivningarna.
Kanske finns det en stjärna som visar vägen som för de tre vise männen.
Allt beror på omständigheterna och situationen. Det enda som är säkert är att det finns en rätt väg för var och en av oss.
Och att om du är vilse är du helt säkert inte ensam om att vara det.
Hej Vandraren! Det sägs att allt som sker har en mening här i livet. Det tror jag också på likaså ödet. Så om vi råkar välja fel väg någongång så är det säkert någon mening med det också. Vi gå ju i livets skola och lär oss av våra misstag. Alla välja fel väg behöver inte heller vara ett misstag alla gånger utan det var meningen att det ska vara så.
Livets vägar är och kan vara krogiga men ändå den rätta för oss.
Om vi kommer till insikt att vi är på fel väg så är det att försöka välja en annan väg men då behövs mod, styrka och tro på sig själv och tron att det är bättre på den andra vägen.
Ibland kanske vi måst välja en annan väg än den vi var på från början, då vi har kommit till insikt att vi måst välja om, om vi ska må bra.
Det är då som modet och styrkan behövs i stora mänder.
Det är som att stå på toppen av ett berg och kasta sig ut i tomma intet. Vi vet inte alls var vi landar. Men kanske det är livet, vem vet.
Bara vi lyssnar inåt och tror på oss själva så hittar vi rätt väg.
Hej Bibbi! Tack för dina tankar. Lyssna inåt och tro på sig själv, det är den bästa kartan vi kan ha.
Och kanske det är så att det inte endast finns en rätt väg utan många. Eller kanske det är så att alla vägar bär till Rom. Även i livet. Vissa vägar är bara omvägar. Har själv märkt att livets väg kan vända på en femcent. Min väg gör plötsligt en tvär sväng åt ett håll jag omöjligt kunde förutsäga igår. Det är ju betydligt lättare att jag följer vägen än att tvinga vägen att följa en rutt som jag stakat ut långt på förhand, utan att ha alla pusselbitar på plats. Även fast det innebär för mig att jag inte har kontroll över vart vägen bär. Jag får bara säga som en vis person sa, there’s a reason for that God put me here [där jag är just nu].
Det som är säkert är att alla vägar har ett slut…eller fortsätter de i nästa dimension efter denna?
Det finns en orsak till att vi är här. Fast vi kanske inte alltid förstår det. Men det brukar alltid visa sig med tiden.