Den människa som är konsekvent hela livet måste vara en idiot. En växande människa måste motsäga sig själv.
Det säger Osho i den här videon. Och det har han rätt i.
En människas viktigaste uppgift är att växa och utvecklas och den som gör det kommer att möta världen och livet med nya ögon varje dag.
Det som hon höll som sant i går behöver hon inte alls hålla som sant i dag.
Att benhårt hålla fast vid en åsikt är inte ett tecken på beslutsamhet. Det är ett tecken på dumhet.
Det är intressant att följa med hur gamla sanningar raseras och nya föds mitt framför ögonen på en.
Osho själv var förresten en intressant person. Han föddes i Indien, men var under några år också verksam i USA. Det sägs att han skrivit över 700 böcker. Hans anhängare samlade på Rolls Royce åt honom, och han hade över 90 sådana i sin samling.
De där bilarna uppfyllde sitt syfte. De skapade avundsjuka i hela Amerika, hos alla de superrika människorna. Om de varit intelligenta nog hade de i stället för att bli mina fiender kommit till mig för att hitta ett sätt att bli av med sin avundsjuka, för den är deras problem. Avundsjuka är en eld som bränner dig, och som bränner dig svårt.
– Osho, från spirtualsatya.com
Så skönt att höra de orden. På något sätt har jag ibland trott att det jag sa och tyckte igår borde jag hålla fast vid för resten av mitt liv. Sett så här i tryck inser jag hur idiotiskt det är. Det innebär endast frånvaro av utveckling, frånvaro av att tillägna sig nya insikter, oförmåga att omvärdera sina erfarenheter och intryck. Ibland har jag till och med nästan skämts för att det jag så benhårt hävdade för en månad sen idag visar sig som det rakt motsatta. Men nej, det är ju faktiskt utveckling. Att kunna ompröva sina åsikter måste ju vara en form av visdom. Allt annat är stagnation och tro att man redan vet allt. Hur skulle man kunna det? Och så trist det vore. Lärdom för mig.. kanske jag inte så benhårt borde hävda saker utan att tillägga; så här känns det för mig, just nu. Det senaste året eller två har på ett personligt plan inneburit att se ordet ’aldrig’s makt. Många ’aldrig’ har blivit realiserade. På gott och ont. Nå jag får väl se på det som ett slags utveckling. Ett lärande av ödmjukhet. Sett ur den synvinkeln känns det bra.
Att kunna ompröva sina åsikter är verkligen visdom. Det finns väl inget viktigare att ifrågasätta än sina egna sanningar. För tänk om det visar sig att de inte alls är sanna. Då lever man på en lögn.
Tror det finns en Bondfilm som heter Never say never again. Med tanke på alla de aldrig du realiserat 🙂
Och ödmjukhet är ett av de allra vackraste klädesplaggen. Den klär alla men det är få som bär den.