Det är intressant att se hur det ena leder till det andra. För någon vecka sedan läste jag Paulo Coelhos nya bok Aleph (Alef på svenska). Det budskap den gav mig var att jag ska läsa hans genombrottsbok Alkemisten igen.
Det var några år sedan jag läste den senast.
Det är också intressant att notera att när man läser om en bok igen får man helt nya upplevelser. Speciellt om det går en tid mellan läsningarna. Då har man hunnit utvecklas själv och bemöter därför texten på ett nytt sätt.
Här är några ledtrådar boken gav för livsvandringen.
*Allt står skrivet i världssjälen
*Vi kan alla förvandla bly till guld. På vårt eget sätt
*Vi har alla en skatt att finna
*När vi lyssnar till hjärtat kan vi uppfylla vårt livsöde
*Det vi söker finns närmare än vi kan ana
Jeanette undrar om du läst ” Munken som sålde sin Ferrari ” av Robin Sharma
Jag har hållit i den men inte läst den. Är den bra?
Jo Jeanette tyckt att on va bra !
Kanske ska bord ta å läs on tå 🙂
Den sista meningen tycker jag är bra. Hur ofta är man blind för det som finns nära. Det är lika med då man säger att ”gräset är inte alltid grönare på andra sidan”.
Eller man ska inte gå över ån efter vatten.
Nu har jag inte Coelhos nya bok här men i slutet där skriver han något i stil med att ibland måste man resa långt bort för att finna det som är nära.
Så är det kanske. När man bara lever i densamma vardagen hela tiden blir man blind för det man har allra närmast.