Två nyförvärv som jag ser fram emot att få ta itu med.
Månadsvis arkiv för oktober, 2011
Jamen Jemen
Det är sällan jag lyssnar på radio, men när jag var i Stockholm nyligen hände det sig.
I ett program diskuterades varför så få svenskar känner till Jemen, och man verkade anse att det är ett problem. Det förekommer tydligen konflikter i landet och därför borde folk känna till det menade man. Det är väl radiojournalistlogik eller nåt.
Vad tusan! De flesta stockholmare vet knappast var Karesuando ligger eller ens att det ligger i Sverige. Fråga en helsingforsare var Närpes ligger och han står som ett frågetecken.
I en storstad vet folk inte mer om sina grannar än deras efternamn, och det känner man till enbart för att det står på dörrskylten.
Varför skulle man då känna till Jemen?
Måste vi känna till alla konflikthärdar i världen?
Jag har tillräckligt med konflikter med mig själv, utan att behöva bekymra mig om alla konflikter ute i världen.
Det är ju faktiskt för det mesta för att folk har problem med sig själva som de hamnar i konflikt med andra.
Dessutom känner vi ju inte ens oss själva. På en karta över kroppen, hur många skulle kunna peka ut var bukspottskörteln ligger? Och hur många kan säga vad den är bra för?
Det är väl trots allt en viktigare kunskap än att veta var Jemen ligger.
Varför ska man förresten känna till ett land för att det bråkas där? Skulle det inte vara bättre om man kände till det som är vackert och fint i landet i stället?
Jag är helt säker på att det finns vacker natur och trevliga människor i Jemen också, liksom i andra länder. Det är en orsak jag kunde tänka mig till att lära känna Jemen.
Svaret är alltid kärlek
Vad är det som en dag ska få mig att fortsätta den vandring jag börjat på?
Kärleken.
Kärleken till vandringen, till nyfikenheten, till utmaningen, till livet.
Vad finns det som kan göra att vandringen aldrig fortsätter?
Kärleken.
En förälskelse. Vem kan vandra iväg från en förälskelse?
Hur det än går är svaret på frågan alltid kärlek.
Kärleken finns alltid men ögonblicken av förälskelse kommer och går.
Vissa perioder i livet är det som om vi vore immuna mot förälskelsens virus. Andra perioder är vi som mogna fallfrukter. Som äpplen på hösten. Bara att skörda.
Och finns det ingen som skördar då kommer vi snart att likt ett oskördat äpple falla till marken och ruttna bort. Till glädje endast för markens små renhållare. Av jord är du kommen, jord skall du åter varda.
Så synd på något så sött.
Hösten är skördetid!
Anpassning
Vill bjuda på ett stycke av Henry Miller i dag.
Den som vill kan läsa alltihop, den som inte vill kan låta bli. Det finns en rad där som jag ändå hoppas att ni läser och fäster uppmärksamhet på, Jag har anpassat mig till en värld som aldrig var min.
Hur många människor är det som gör det? Anpassar sig till en värld man inte hör hemma i. Man känner att det här är inte rätt för mig, men man väljer att anpassa sig.
Varför? Därför att det är lättare att anpassa sig än att bege sig ut och söka den värld där man hör hemma. Anpassa sig till omgivningen förväntningar, anpassa sig till en partners förväntningar, och så vidare.
Människan är väldigt anpassningsbar och kan till och med anpassa sig till ett liv i ett helvete, av vilka det finns många här på jorden.
Men hon har också ett val att bryta sig loss. Det kan vara svårt och det kan göra ont. Väldigt ont. Och det kan ta tid. Lång tid. Men alla som brutit sig loss har någon gång tagit det första steget.
Jag har ingenting vunnit genom att min värld vidgats, tvärtom, jag har förlorat. Jag vill bli mer och mer barnslig och passera förbi barndomen i motsatt riktning. Jag vill gå tvärt emot den normala utvecklingslinjen, stiga ner i ett medvetandets superinfantila rike, vilket kommer att vara fullständigt vansinnigt och kaotiskt, men inte så vansinnigt och kaotiskt som världen omkring mig. Jag har varit vuxen och fader och ansvarig medlem av samhället. Jag har förtjänat mitt dagliga bröd. Jag har anpassat mig till en värld som aldrig var min. Jag vill bryta mig ut ur denna förstorade värld och åter stå på gränsen till en okänd värld, som kommer att ställa denna bleka och likriktade värld i skuggan. Jag vill avkasta mig faderskapets ansvar och nå fram till anarkistens oansvarighet, ur vilken han inte kan bli tvingad eller narrad eller smickrad eller mutad eller förtalad. Till guide vill jag välja Oberon, den nattlige ryttaren som under sina utbredda vingar eliminerar både skönheten och fasan i det förflutna. Jag vill stiga i flykt mot en ständig gryning med en snabbhet och obeveklighet som inte ger rum åt samvetskval, ånger eller saknad. Jag vill överträffa uppfinnaren, som är en förbannelse för jorden, för att ännu en gång stå inför ett opasserbart djup, vilket inte ens de starkaste vingar ger mig möjlighet att överskrida. Även om jag måste bli en vild och naturlig park, bebodd av bara sysslolösa drömmare, får jag inte slå mig till ro i denna metodiska dumhet av ansvarigt, vuxet liv. Jag måste fullgöra detta till minne av ett liv bortom all jämförbarhet med det liv som lovades mig, till minne av det barnets liv som kvävdes och undertrycktes genom de resignerades ömsesidiga samtycke. Jag förnekar allt som fäderna och mödrarna har skapat. Jag återvänder till en värld som är ännu mindre än hellenernas gamla värld, jag vänder åter till en värld som jag alltid kan famna med mina utsträckta armar, den påtaglighetens värld som jag känner och ser och uppfattar från ögonblick till ögonblick. Vilken som helst annan värld är mig meningslös och främmande och fientlig. Jag vill inte slå mig till ro genom att återvända och stanna i den första klara värld jag kände till som barn, utan jag skall gå vidare till en ännu klarare värld, från vilken jag måste ha flytt. Hur denna värld ser ut vet jag inte. Inte är jag heller säker på att finna den, men det är min värld, och ingenting annat fängslar mig.
Läsandets farligheter och friheter
Läsande anses som något gott. Är läskunnighet då bara av godo? Nej, det kan också vara livsfarligt.
Det påverkar och förvirrar hjärnan. Det kan leda till ren besatthet. Se på norrmannen som sköt ihjäl en massa människor i somras. Han var helt klart påverkad av sådant han läst. Se på världens diktatorer. De är alla påverkade av sådant de läst och driver sina ideologier utgående från det.
Själv har jag också läst mycket sådant som jag hellre hade sluppit läsa.
Allt beror på vad vi läser, och där har vi ett val och är dessutom ansvariga för vad vi läser och hur vi reagerar på det.
Just nu håller jag på och läser Henry Miller (efter ett tips från Chorizo. Tack för det!). Det gör att jag upptäcker en del nya reaktioner hos mig själv, och återupptäcker andra som legat slumrande.
Det är väldigt intressant, men inte helt ofarligt. När man häller Henry Miller på en person som försöker hitta sin plats i en nygammal verklighet (eller andra känslomässigt instabila människor) vet man aldrig vad som kan hända 🙂
Känner igen mig i en hel del av hans tankegångar. Man kan lugnt säga att han skriver med foten på gaspedalen hela tiden. Någon broms verkar han inte känna till.
Där är något att lära för alla som mera bromsar än gasar. Det är inte helt fel att slå på bromsen också ibland, men det är mera befriande att gasa, och det finns så mycket inneboende krafter i människorna som hålls instängd på grund av att man kör med bromsen på. Ifall vi vågade använda gaspedalen lite oftare kunde vi släppa fri mycket av våra krafter (och nu talar jag inte om gaspedalen på bilen). Ibland är det farligare att stänga inne krafterna än att släppa ut dem.
Hans stil väcker reaktioner. Det går knappast att undvika, och hans böcker var tidigare förbjudna i USA. Avsikten är säkert också att provocera, och frågan är hur mycket som är sanning och hur mycket som är dikt. Fast egentligen spelar det ingen roll.
Eftersom jag är född i Stenbockens stjärntecken fann jag det naturligt att börja med boken Stenbockens vändkrets (skriven 1939).
Redan pärmen väcker reaktioner. Som den förtäljer skriver han om sex, men också så mycket annat. Det handlar egentligen om allt mellan himmel och jord. Och ibland kan man bara skratta.
Det är befriande. Som läsande ska vara när det är som bäst.
Kommentarer
På grund av det stora antalet skräppost som kommit på kommentarer på senaste tiden (vi talar om hundratals dagligen) har jag satt in ett filter som plockar ut detta skräp. Risken finns förstås att det också försvinner någon verklig kommentar på samma gång. Ifall ni kommenterat och er kommentar inte dyker upp kan ni vänligen kontakta mig så ska jag åtgärda det. Ni kan ta kontakt via formuläret under rubriken Kontakt på första sidan eller via e-post.