Kärleken är sitt eget existensberättigande stod det i en kommentar på bloggen häromdagen.
Ibland finns det saker och ting i ens liv som man bara måste göra. Det ger en ingen ro förrän man fått ut det.
Ibland kan det vara tankar som måste ut.
En annan gång kan det handla om att uttrycka sin kärlek.
Vad man får för svar spelar ingen roll. Det enda som betyder något är att man får lätta sitt hjärta.
För varken idéer eller kärleken är beroende av ett gensvar för sin existens.
Så länge de hålls inom en är de bundna och gör ingen nytta.
När vi släpper dem fria får de liv!
Ps. Så fint och så sant, Kärleken behöver bara ett hjärta att fylla.
Om kärleken skulle behöva en medbrottsling skulle det innebära att kärlek är ett brott. Finns det sann kärlek som är ett brott? Finns det olämplig kärlek? Om kärleken är ett brott eller om den är olämplig, är det då sann kärlek? Eller är det då istället ogynnsamma, destruktiva erfarenheter som kommer till uttryck och man kanske tror att det är kärlek, när det i själva verket kanske bottnar i ens grymma erfarenheter och kommer till som ett medel att fylla ett svart hål inom en som man inte vet hur man ska handskas med på annat sätt. Den ”kärleken” talar jag inte om här.
Sann kärlek kräver inte något, den förväntar sig inte något, den ställer inga villkor. Det är vårt ego som kräver, ställer villkor och förväntar sig något.
Däremot är kärleken kanske inte alltid bekväm. Den kanske dyker upp vid de mest olämpliga tillfällen, och föremålet för kärleken kanske är det mest olämpliga tänkbara, i de mest omöjliga omständigheter. Är kärleken för den skull ett brott? Eller är kärlek ändå en gåva, en rikedom, något rent och dyrbart. Kärleken är kanske inte alltid smärtfri, men kärleken vill inte tillfoga smärta. Det är människors ego som besudlar kärleken, som får oss att tro att under vissa omständigheter är kärleken fel, ful, ovärdig, icke-respekterande, hänsynslös. Det sårade egot har talat. Kärleken är en ynnest, att känna, att få, att ge. Inte nödvändigtvis alla tre behöver uppfyllas. Bara att känna kärlek, till vad eller vem det vara månde, det är den största ynnesten man kan få uppleva som människa.
Det är det. Kärleken är skön, även om ibland något krånglig 🙂
”Det är kärleken som sätter solen och de andra stjärnorna i rörelse”
”Det trista med kärlek är att den fodrar en medbrottsling”
Tack Bibbi!
Det första: Ja
Det andra: Nej
Kärleken behöver ingen medbrottsling. Den behöver bara ett hjärta att fylla 🙂