Är människan fri?
Står i en av livets oändligt många korsningar. Måste välja en väg.
Den väg jag vill gå finns inte här.
Kanske finns den i en annan korsning längre fram. Även om den gör det, kommer jag någonsin att komma till den korsningen?
Som människa lever jag i ett hav av andra människor. Jag är beroende av dessa andra människor, oavsett om jag vill det eller inte.
De val som står till mitt förfogande beror på vilka val de andra människorna gör.
Jag kan önska att saker och ting vore på ett visst sätt, men det enda jag kan göra är att agera utifrån hur sakerna och tingen i verkligheten är.
Är jag då fri?
En stor och evig fråga. Många har grubblat på det spörsmålet.
Är människan fri? Både ja och nej. Vi präglas naturligtvis av miljö, andra människor och gener. Speciellt som barn är man inte fri.
Slumpen (eller ödet om man så vill) spelar in varje dag men det är grundinställningen som vi kan välja. Är vi en positiv eller negativ människa, är vi hypokondriker eller frisksportare, väljer vi att se möjligheterna istället för svårigheterna. Vilken människa vi är kan bero på en enstaka händelse men oftast en serie händelser. Men någonstans väljer vi ändå vilken människa vi blir. Det valet påverkar alla andra val vi gör.
Ibland finns det ingen väg, då måste man ut i terrängen. Då gäller det att ha kompass och karta i skick, d.v.s. livsinställning och omdöme.
Nu väljer jag te och smörgåsar som frukost istället för kaffe och cigg. Ett automatiskt val denna morgon men en gång i tiden valde jag att bli ickerökare.
Då har vi gjort samma val 🙂 Det vill säga att bli icke-rökare. Det får mig att tänka på Tyskland…för en sak som förvånade mig där var hur mycket folk som röker. Ibland kändes det nästan som om alla tyskar röker.
Nåja, det är väl frihet att kunna välja att röka om det är det man vill.
På tal om att ge sig ut i terrängen heter det ju att vi ska trampa upp vår egen stig i livet. Vi föds med karta och kompass i handen, men sedan måste vi lära oss att använda dem.
Så det inte går som när jag var i armén och vi var ute på grupporientering. Jag var inte så mycket för orientering på den tiden så jag hängde bara på. När vi gått som längst och inte kommit fram var det någon som upptäckte att gruppledaren hade kartan upp och ner. Det var bara att svänga om då, men i livets orientering kan det leda till många tråkigheter ifall man har kartan felsvängd.
Det finns naturligtvis inget enkelt och entydigt svar på om människan är fri. Alla har sitt eget svar på den frågan. Fast jag tror att det kanske är som barn vi är allra friast. Innan vi fastnat i alla omgivningens krav och förväntningar.
Lyssna till Beppe Wolgers Det gåtfulla folket.
VILL människan vara ”FRI” ? Ordet fri har så många olika meningar och det beror helt på vad vi sätter det i för sammanhang. Man är fri att tycka, tänka, vilja, mena mm mm. Men vill jag vara fri från andra människor? Svaret för mej är ett solklart NEJ. Människan är ett flockdjur så tillvida att vi behöver varandra för att ”överleva”. Ensam är inte stark fast vi många ggr tror det. Men detta är en stor fråga som inte kan besvaras med några korta rader här.
Du skriver” Den väg jag vill gå finns inte här”. Hur kan du vara så säker på det? Har du gått alla vägar? För mej finns det nya vägar att gå varje dag. Vägar man inte trodde fanns men som väntade runt hörnet. Jag tror att du kommer att finna din väg eller dina vägar, (vem bestämmer att vi bara ska ha en väg att gå?) Vi kan gira undan och ta ett annat stråk om vi känner att det passar bättre. Ha det, hörs. KRAM
Ibland är det väldigt skönt att vara fri från andra människor 🙂 Fast jag förstår nog vad du menar. Jag vill inte heller vara fri från andra människor. Det är ju faktiskt vårt förhållande till andra människor som avgör vem vi är. Nog skulle tillvaron vara tråkig utan medmänniskorna. Och kanske speciellt utan dem som man retar sig på ibland 🙂
Det jag ville komma fram till var kanske att vi inte alltid kan få som vi vill, fast vi skulle vilja det. Frihet är inte att kunna göra allt det man vill, utan vars och ens frihet står i förhållande till alla andras frihet.
Människan är absolut ett flockdjur. Ska återkomma till det ämnet i ett blogginlägg så småningom. Tack för tipset!
Det finns ett oändligt antal vägar att gå på, men jag tror att det finns en speciell väg för var och en (fast ibland tvivlar jag på det). Kanske är det så att vi alla redan befinner oss på vår väg fast vi inte insett det. Jag kan inte se den väg jag vill se där jag står just nu, men kanske är det meningen att det ska vara så. Kanske beror det på att jag redan står på den vägen.
Vem vet? Och kanske ska man inte fundera så mycket på sånt utan leva i stället 🙂