You never walk alone (Du vandrar aldrig ensam), sa en cyklist som passerade mig i dag. Det här är också titeln på fotbollslaget Liverpools klassiska sång (för att ingen ska haka upp sig på det så vet jag att det ska vara You´ll i början). Kanske var han Liverpool anhängare, eller så kände han bara annars till meningen.
Det är så sant. Vi vandrar aldrig ensamma. Alla människor är våra medvandrare på resan genom livet, även om var och en gör sin egen vandring.
Under vår vandring korsar vi andras väg, eller går tillsammans med dem någon sträcka.
Cyklistens och min väg möttes för ett kort ögonblick i dag, och gav upphov till dessa rader.
Den vandring jag gör nu är förresten väldigt olik vandringen till Santiago de Compostela. Där var alla på väg mot samma mål, även om man hade olika syften. Här är ingen på väg mot samma mål som mig.
Det jag egentligen tänkte skriva om i dag var de alternativ jag har för resten av vandringen. Det är många alternativ som jag haft upp till diskussion med mig själv.
Då frågade jag mig vad jag prioriterar. Prioriterar jag att vandra så långt som möjligt eller prioriterar jag att nå Gibraltar? Svaret är både och.
Eftersom jag under nuvarande förutsättningar inte kan få båda på en gång blev det lättare att fatta beslut om fortsättningen.
Det vill säga jag beslöt att göra vandringen till en tudelad version eller ännu troligare, en trilogi. Då jag redan är ganska långt på väg i Tyskland vandrar jag den här etappen klar, och tar sedan en paus för att återvända och vandra Frankrike och Spanien senare.
Det betyder att jag vandrar i tre-fyra veckor till på den här omgången. Därefter funderar jag på att ta tåget med interrailbiljett tillbaka hem.
Jag har lekt med många tankar om hur jag ska ta mig hela vägen till Gibraltar, och eftersom jag inte kommer att kunna vandra hela vägen nu känns det här som det bästa alternativet. I alla fall känns det rätt just nu.
Vill man göra en liknelse kan man säga att det är som att ha en stor och läcker måltid framför sig. Orkar man inte äta upp allt på en gång kan man frysa ner det som blir kvar till senare.
Sedan vet man att man har de här läckerheterna i frysen och bara går och väntar på att få hugga in på dem 🙂
Det har varit uppehåll i dag igen, förutom några enstaka droppar regn. I morgon ska det bli hett, sa en annan cyklist som jag mötte i morse.
Fast då ska jag ha uppehåll i vandringen. Jag kommer nämligen att ta tåget från Celle (där jag är nu) till Hameln i morgon. Det här hade jag beslutat redan tidigare och gjort bokningar för de kommande två nätterna. I morgon blir det första natten med soffsurfning. Fast personen jag ska sova över hos är hemma först vid 21-tiden så vi får se hur det blir med uppdatering i morgon.
I dag vill jag fira åtta veckor på vandring.
Hej Vandraren och Grattis till dina åtta veckor,modigt gjort.
S0m du kanske vet så är det inte Målet som är viktigaste utan det är Vad du gör på vägen dit. Du kan ju också göra som Nalle Puh slå dig ner och sjunga en visa medan du funderar på fortsättningen på din vandring.
Tack Bibbi! Det är som man brukar säga att resan är målet. För ett mål är egentligen början på nästa resa. Det tar aldrig slut.
Det är en bra idé, att sätta sig ned och sjunga fram besluten 🙂
Guten Tag! Hur går det med tyskan? Vi följer nog med var du håller till, fast det blir inte alltid att skriva en kommentar. Du har ju kommit riktigt långt på väg. Kalle Slama håller också till i Tyskland just nu, någonstans i mellersta delen. Varför ska du pausa? Du har ju verkligen kommit långt. I Murcia i Spanien har vi vissa kontakter. I Tyskland i Kiel och i Köln, men de städerna ligger litet långt västerut, det kan bli långt då man går. Michael har en gammal vän i Schwabenland, han brukar cykla genom olika länder. I Toulous i Frankrike finns det också bekanta, och i Barcelona bor en näsbygg, i Madrid en bocentrumbo. Här i Närpes är protest mot faneden på gång. Hälsningar, Ulla
Guten tag! Tyskan blir sakta men säkert bättre. Har till och med lyckats föra någon enklare konversation på språket.
Jag redogjorde för orsakerna till pausen i söndags. Det finns ett liv utanför (och framförallt efter) vandringen också att ta hänsyn till.
Låter som det finns en del kontakter runt om i Europa men det är fortfarande en bra bit över 100 dagar kvar att vandra till Gibraltar.
Kalle är kanske i närheten då för jag är också i mellersta Tyskland.
Lycka till med protesten! Jag understöder!