Innan jag gav mig iväg på vandringen var det flera som varnade för att det kan vara väldigt varmt i Europa den här tiden på året. Ett rent önsketänkande verkar det som. Hade man i stället sagt att det kan vara väldigt regnigt hade det stämt bättre överens med verkligheten.
Det är i alla fall den praktiska verklighet jag upplever på väldigt nära håll dagligen. Det har varit ganska lite regn i dag, men regnmolnen har hängt tunga i skyn.
Det är ännu så länge bara i Finland som det varit så varmt och soligt att det har haft en inverkan på vandringen.
Kontentan av det är, lyssna gärna till andra men skaffa dig egen erfarenhet innan du bildar dig en uppfattning.
Det blev en kortare dag i dag igen.
Just nu känns det som att jag vägrar att stressa. Det här ska vara en långsam och lugn resa. Det är liksom det som är en av grundtankarna med den.
Jag siktar på att komma mellan 25 och 35 kilometer per dag, men blir det bara 20 kilometer en dag (eller två) så är det så. Då kanske det blir 40 någon annan dag i stället.
Vissa dagar har jag tagit långa sträckor enbart för att jaga kilometrar. Då försvinner en del av andemeningen bakom vandringen.
Även om utgångsmålet var att vandra till Gibraltar på ett halvår så är det ändå själva resan som är det viktiga. Ett mål kan förändras under resans gång.
Det är ju dessutom så att den som vill komma fram snabbt gör bäst i att ta det långsamt. Tänk bara på sagan om kaninen och sköldpaddan som tävlade i att komma först. Den som läst sagan vet vad jag pratar om. Ni andra får söka upp den och läsa.
Tar man sig tid och gör en sak ordentligt från början räcker med att man gör det en gång. Den som stressar blir kanske snabbare klar, men får sedan göra om.
Så ta det lugnt och fokusera på en sak åt gången. Det är det effektivaste sättet att få saker och ting uträttade.
Att någon håller på med två saker samtidigt betyder inte att den personen får dubbelt så mycket gjort. Det är mera sannolikt att han eller hon gör två saker halvhjärtat i stället för en sak helhjärtat. Därför blir det som det blir.
Det här är verkligen en lärdom jag själv också borde ta till mig 🙂
Det blev Hamburgs utkanter i kväll. Jag kom till Glinde och såg ett hotell vid ingången till staden, och de hade ett förmånligt pris (för att vara ett hotell) så det fick bli det.
I dag vill jag fira att jag fick igång min nya internetanslutning. Den jag skaffade först här i Tyskland var ganska dyr att använda, så jag skaffade en ny i Lübeck men har haft svårt att få igång den. I dag lyckades det, och bara det sparar in hotellnatten.
Konstigt förresten hur en sån liten sak som att få igång en internetanslutning kan få en på bra humör 🙂
Min mor brukade säga ”Sakta kommer man långan väg”, ett ordspråk hon fått av sin mormor. Problemet i dagens samhälle är att det är ett evigt snurrande ekorrhjul, inte lätt att lägga i en lägre växel även om man vill. Eller saknas tillräcklig vilja?
Tack för det ordspråket! Gamla ordspråk ska man respektera. De bär ofta en djup sanning i sig. Det är väldigt populärt med ordspråk och citat i dag, vilket väl visar att människor söker något att förankra sig i.
Kanske är det viljan som saknas, eller så är det kunskapen om hur man saktar ner. Många skulle nog göra det om de bara visste hur.
Hej på dej Tom. Var hos min allra bästa väninna idag, hon kommer från Näsby, och hälsade på. Hon har nyligen varit i Närpes hos släkten sin som sa att de följde dej på din väg. De tyckte det fanns många likheter hos dej o mej. Bl.a ”djupet”, sökandet, skrivandet, att gå sin egna väg mm. Måste faktiskt hålla med, för har själv tänkt tanken när jag läst din blogg, vilket jag gör varje dag, att ”detta skulle lika väl kunna varit jag som skrivit”. Lite ”läskigt” men ändå kanske inte så komstigt. Ett litet släktdrag.
Det viktigaste är inte varifrån man kommer utan VART MAN GÅR.
Detta var en liten parentes till dej från mej.
Ska med spänning fortsätta att följa dej på din vandring. Är lite ”avundsjuk” på dej för att du tagit dej i kragen o gör din resa. Tyvärr har mina tidigare drömmar från unga år inte gått i uppfyllelse men är lycklig ändå över vad som blev istället. Ha det riktigt bra fortsättningsvis. Jag lär nog skriva igen. Bamsekram
Hej Ulla-Britt! Tack för det trevliga inlägget!
Det där med att det viktigaste är vart man går är så sant! Det är egentligen ganska sorgligt att se hur mycket människor hänger kvar i det förflutna som de inte längre kan göra något åt, i stället för att leva här och nu där vi faktiskt kan göra något.
Vi borde någon gång träffas och prata. Det ska vi ordna 🙂
Skriv gärna igen!
Hej Vandraren! Jag kan tänka mig att du tänkte på att Trägen Vinner. Och så är det.
”Kan man vara glad åt lite,har man mycket att vara glad för”
Dagens sanning 🙂 Tack!