När man berättar för människor att man planerar en sådan här vandring har de en del frågor.
Här är några av de vanligaste.
Varför gör man en sådan här grej?
Brist på annan sysselsättning, sa jag till någon häromdagen 🙂
Det handlar om utmaningar, och att testa sina gränser. Människan klarar ju så mycket mera än hon tror. Det är i allmänhet bara vår svaga tro som hindrar oss från att göra det vi vill och kan.
Att vandra är det äldsta och mest naturliga sättet att förflytta sig på som människan använt sig av. När hon befolkade jorden skedde det till stora delar till fots. Det är ett lugnt och behagligt sätt att ta sig framåt på.
Eller som den amerikanske komikern och författaren Steven Wright sagt: Det är gångavstånd överallt om du bara har tid nog.
Dagens snabba färdmedel är naturligtvis bekväma och gör att vi tar oss snabbt framåt, men samtidigt har det gjort att stressen tagit över vår tillvaro och vi har tappat kontakten med livets naturliga rytm.
Dessutom finns det väl inget bättre sätt att färdas på än med fötterna om man vill se så mycket som möjligt av världen, i alla fall om man reser på land. Även om jag också finner det fascinerande att se jorden från ett ovanifrån perspektiv från ett flygplansfönster.
Ska du gå ensam?
Ja, då får jag gå i min egen takt. Det är för övrigt det bästa sällskap jag kan tänka mig 🙂 Den första egenskap varje människa borde utveckla är förmågan att kunna umgås med sig själv.
Lite sällskap ska jag ändå ha, Nalle Puh har nämligen lovat göra mig följe. Han är bra att ha med på äventyr.
Utan Puh skulle äventyret vara en omöjlighet, sa Kanin högtidligt.
Omöjligt utan mig! En sådan björn är jag! sa Puh stolt för sig själv.
Vi är ganska lika varandra Puh och jag. Han är en björn med mycket liten hjärna men ett stort hjärta och jag är en människa med samma egenskaper 🙂
Hur kommer man på en idé som den här då?
Man släpper helt enkelt sin fantasi fri. Vi är födda med en fantasi som vi kan använda till att komma på saker vi vill göra, och vi är födda med ett mod som gör det möjligt att genomföra dem. Dessvärre använder vi alltför sällan dessa två livsgåvor.
Vi vet aldrig vad som faktiskt är möjligt innan vi provat på. Ifall vi släpper fantasin fri kanske den ställer frågan: Kan man vandra från Pjelax till Gibraltar?
Då måste man testa det för att få ett svar på frågan.
Inspiration har jag också fått från alla dessa människor som för hundratals år sedan pilgrimsvandrade från hela Europa till Santiago de Compostela i Spanien. Kunde de göra den vandringen på 12- och 1300-talen måste det vara möjligt att vandra genom Europa också i dag. Själv vandrade jag till Santiago för två år sedan, från södra Frankrike. En sträcka på 800 kilometer.
Så är det ju så också att man måste bege sig ut på äventyr medan man lever, sedan är det för sent.
Hur ska du klara av att gå så långt?
Det är bara att sätta den ena foten turvis framför den andra. På så sätt kan man faktiskt ta sig precis hur långt som helst.
Hur finansierar du resan? (konstigt nog en fråga ställd endast av män :-))
Med pengar. Jag har i alla inte ännu kommit på något annat sätt. Förslag tas tacksamt emot 🙂