Utanför fönstret sjunger en fågel. Den behöver inga noter för att veta vad den ska sjunga. Sången finns inom den. När en människa är ett med livet behöver hon inga anteckningar för att veta vad hon ska göra. Hon vet det bara. Vi får veta att vi ska skriva ner våra mål och det vi ska ha gjort för att komma ihåg det, men är inte det bara ett bevis för att vi inte är i samklang med livet? Våra mål bör vara en aktiv del av den vi är, inte ord på ett papper. Då är vi ett med livet.
Varför ska vi leva våra mål i stället för att skriva ner dem?
Vi lär oss att lita på oss själva
Lär dig att använda ditt undermedvetna som anteckningsblock. Det kommer så mycket information till oss i dag, och ifall vi inte har våra rötter förankrade i den vi är dras vi lätt med i strömmen och vet snart inte vad som är verkligt viktigt för just mig. Ju djupare rotade vi är i den vi är desto bättre vet vi vad vi behöver. När vi antecknar det som är verkligt viktigt i det undermedvetna har vi det med oss hela tiden, det blir en del av den vi är, och vi kan lära oss att plocka fram det när det behövs. Det betyder att vi lär oss att lita på oss själva, och inte på ett anteckningsblock.
Vi kan fokusera på det som är viktigast
Om vi måste anteckna vad vi ska göra eller var vi ska vara går det för fort. Det visar att vi har för mycket på gång. Det finns nästan sju miljarder människor på jorden, så du behöver faktiskt inte göra allt själv eller vara överallt. Vi behöver tid att återhämta oss och hinna ifatt oss själva mellan olika uppgifter. Om vi måste anteckna något betyder det att vi inte anser det tillräckligt viktigt för att komma ihåg. När vi är i harmoni med livet vet vi vad som är viktigast just nu. Då vet vi hur vi ska prioritera, för allt handlar om prioritering. Var medveten om att du bara kan fokusera på en sak åt gången. Du kan göra flera saker på en gång, men då gör du det gör ofokuserat och halvhjärtat. Det är bara ett sätt att undvika att prioritera och att inte våga ta ställning till vad som är viktigt.
Det är ett mål bara så länge vi lever med det
Vi skulle inte göra någonting om vi inte hade ett mål med det, fast vi kanske inte alltid tänker på det som ett mål. Hur ofta tänker du till exempel på att du har ett mål med att duscha? Ditt mål då är förmodligen att bli ren och fräsch och uppiggad. När du äter har du ett mål med det, att stilla hungern, att ge näring till kroppen eller vilket mål du än har med ditt ätande. Du behöver inte skriva ner att du ska duscha eller äta, du bara vet att det är viktigt. När vi skriver ner ett mål är det inte längre ett mål, då är det en anteckning.
Det förbättrar minnet
När vi antecknar våra mål och uppgifter i det undermedvetna övar vi samtidigt upp minnet, och blir bättre på att komma ihåg saker och ting. Ifall vi förlitar oss på anteckningar för allt vi ska göra blir vårt minne överflödigt, och det som inte används börjar sakta men säkert tyna bort. Det är som med muskler vi inte använder, de blir med tiden allt svagare. På samma sätt blir det minne som inte används allt mera suddigt. Ju mera vi använder minnet och tränar upp det desto mera kan vi lita på det.
Det är en miljögärning
Har du en aning om hur många träd som måste huggas ner bara för att du ska kunna anteckna dina mål och uppgifter till pappers? Om du lever i en anteckningsverklighet lär det vara ganska många. Se på alla dina anteckningar, hur många rum skulle du kunna tapetsera med dem? Att lära sig att anteckna allt det viktiga i det undermedvetna är en miljögärning.